jag tänkte..

vara generös.. här får ni en bild på fläcken...


68

åh jisses, jag skrev nästan 688, tänk om det skulle vara 688 dagar kvar innan jag kommer hem! jag skulle ju evigt dö!

Iallafall, jag har ju då en .. "leverfläck", jag anar att det i själva verket inte alls är ens i närheten av en leverfläck. Men iallafall.. Den oroar mig. Och har gjort det från och till i ett år.
Den dök upp för ett år sedan, var redan då röd och lite utåtstående. Nåväl, inga problem. Den gjorde ju inte ont eller så.
Nu i fredags blev den större och nu är det rött runt den som att den är infekterad? och det ser ut som att om jag skulle sticka hål på den så skulle det komma ut blod..
Mamma blir lite hyper vilket gör mig mer orolig, men det är för att jag inte är hemma.
Nåväl, jag ska till läkaren imorgon och idag kan jag inte göra något annat än att hålla koll så att det inte blir ett streck som går från den? Tydligen så tyder det på blodförgiftning?

Iallafall, tara har förbjudit mig att googla. Eftersom jag är lite hypokondriker så slutar det väl med att jag har cancer. Visserligen fick mina drömmar mig att inbilla mig det redan, jag drömde att jag hade cancer och huttanduttan. fy.

nåväl, snart slut på batteri så puss på er. Jag uppdaterar er senare..

70

IHK! jag fattar ingenting! hihihih. det är 70 dagar bara! (ni ser.. jag har vaknat på rätt sida. det känns lite idag)
Om tio dagar har jag varit här i 200 dagar. party då eller? XD haha.

Jag sitter och slits mellan om jag ska fara in till stan idag eller inte, jag känner mig slut på och trött. och jag känner egentligen inte att jag orkar.

Jag har btw påsar under ögonen djupa som vallgravar runt ett slott... det saknas bara lite krokodiler som simmar omkring.. Det är helt sjuuukt!
Fick jag välja EN sak att operera på min kropp så skulle det faktiskt vara att operera bort de påsar jag ärvt av min mamma under ögonen. Men eftersom jag kan tycka att man hellre ska acceptera den man är istället för att springa omkring och operera en massa jävla saker så är det väl bara för mig att acceptera dom antar jag.

IHK! jag såg precis att mitt finger *hyperventilerar* har spruckit... längs hela jävla sidan.. alltså pekfingret.. det ser hel freaky ut, men det gör inte ont. Det är inte bara mitt huvud som är less på att städa, mina stackars händer är det också.
nä nu ringde pojkvän

puss

72..

jag skrev precis ett super långt inlägg, men insåg ganska snabbt att det inte är någon mening att publicera skiten, för ingen vill läsa något sånt. Jag vet, jag skriver den här bloggen för mig själv egentligen, för att kunna titta tillbaka och läsa. Men alltså.. Jag behöver väl inte påminnas om ångest och frustration eller?

Jag är bara sååå less på barnprogram. Sååå less. Jag tror inte ni förstår alltså. Umizoomi, peppa pig, ben and hollys little kingdom, Go diego go, Dora the explorer... JAG HATAR DOM AV HELA MITT HJÄRTA!
Har jag föresten berättat att peppa pig heter greta gris på svenska? Jag dog och skrattade så jag fick  kramp i magen.

jag älskar att jag har fått bättre kontakt med Saorlaith av någon anledning. Hon ligger i fotöljen och som vanligt låtsas hon snarka, och så kollar hon på mig och jag kollar på henne och hon ba " noooooo!" och börjar skratta :P
Jag vet inte om jag skulle kunna hantera att ha tvillingar, jag tappar bort erin lite när jag får bättre kontakt med saorlaith och tvärtom. Hur ska man göra för att det ska bli bra liksom?

Ah så hemskt som det låter så känner jag inte riktigt att jag orkar jobba på det efter som jag far hem rätt snart.

update på förkylningen: likadan som den var för någon dag sedan. Ont i halsen och slem som sitter fast. JAG BLIR TOKIG!

puss på er

73..

jag sitter och är bitter över ännu en förkylning. Jag kräks på att vara sjuk snart. Jag har inga problem med att ha ont i halsen, eller vara snorig (säger jag nu) men jag hatar verkligen VERKLIGEN början på förkylningar, ont i öronen och varje gång jag sväljer får jag lock, slem 'mellan halsen och näsan' så jag sitter och drar hela jävla tiden, huvudvärk, och hosta som inte tar nå.
Jag blir tokig!

Jag är förövrigt sjuuukt bitter på min mor, hon har skaffat en iphone. Sjuuuukt avundsjuk. Men jag lär skaffa en så fort jag fan bara kan när jag kommer hem. Jag behöver ändå en ny mobil så.

Jag har suttit och blinkat i en och en halvtimme i försök att vakna, fullkomligt omöjligt. Och det värsta är att jag känner inte att jag orkar ge flickorna ett bad, men jag vet att jag måste.
Och eftersom jag bara längtar hem så stör jag mig på allt som har med den här familjen att göra, förutom barnen då. Jag stör mig på alla saker jag måste göra, jag menar.. varför kan inte andrew eller tara bada dom?
varför kan inte dom göra NÅNTING? Jag menar, dom badar dom inte ens på helgerna. Tidigare så var det varannan vecka behövde jag bara bada dom två gånger, men nu eftersom dom av någon anledning slutat på helgerna så måste jag bada dom tre gånger varje vecka.. '-.-
Nåväl, skit man får ta.
Jag vet att det är jag som måste skärpa till mig, jag är som en liten barnrumpa ibland ;D

Jag kan bli orolig ibland för att alla verkar räkna så kallt med att jag ska ha förändrats så mycket när jag varit här, tänk om jag inte förändrats nog mycket för att alla ska bli nöjd..?
För mitt rum är fortfarande kaos (möjligtvis för att jag städar hela jävla dagarna och orkar inte städa på kvällar och helger).. jag hatar fortfarande att göra allt sånt..

Äh, jag är fortfarande jag. akta er för att gnälla över det, jag kanske drar iväg igen då XD hahaha. nej men allvarligt, jag vet inte hur jag ska ändra på det faktum att jag hatar att städa, jag gör det ju.. men jag hatar det liksförbannat..

puss på er

74..

iihk! det blir bara färre och färre dagar. Men det hjälps int.. 74 är fortfarande 74 dagar för länge.

Jag vaknade imorse och hade ont i halsen, och har fortfarande det för övrigt.
Så jag saknar mamma extra mycket, det gör jag alltid när jag är sjuk.
och fredrik vill jag faktiskt mest bara ha här hela tiden. Jag längtar efter att kunna vara nära honom.. Fan. haha, det är kul. Jag menar vi insåg igår att vi har varit tillsammans i ett halvår, utan att varken jag eller han har märkt det tror jag.. Jag åtminstonde har varit så inne i att jag varit här ett halvår, så jag lyckades glömma bort att det är lika länge som jag vart tillsammans med honom. Ibland ifrågasätter jag varför jag bestämde mig för att stanna så sjukligt länge?
Jag vet, åtta månader är inte typ 5 år.. men åtta månader är mycket för mig, jag har aldrig varit ifrån mamma, jag hade precis hittat en karl som... det går inte ens förklara i ord hur mycket jag tycker om honom. Och min bästa vän, min älskade anna. hur kunde jag lämna henne egentligen? Det förstår jag inte. Trots att hon följde med såklart, men hon åkte hem en månad senare..
Jag undrar bara.. varför bestämde jag maj? Jooo nu minns jag! det var ju såhär att både min syster, min pappa, min anna och min hans skulle komma hit.. och jag hoppades av hela mitt hjärta att fredrik skulle pallra stjärten hit också.
Nu... blir det så att ingen kommer hit. haha. Trots att jag är besviken så finns det ju inte mycket att göra åt.
Men det finns stunder jag känner att "skulle jag haft pengar till det så skulle jag flygit hit allihop". Men nej, dom pengarna finns ju såklart inte.

Just nu känns det som att mina inlägg bara handlar om att jag åker hem, om mitt hår eller att min pojkvän är snygg..

Men jag vet inte vad jag ska skriva om.. alls faktiskt.

en rolig grej bara:

Erin och Saorlaith stod inne i vardagsrummet (jag satt på soffan), erin tussar fram till saorlaith och säger något jag verkligen inte uppfattade, men saorlaith springer iväg och erin sätter händerna framför ögonen och säger "ONEEE,TWOOOO,OOOONE.. HERE I COME", springer iväg och flickorna börjar fnittra, saorlaith kommer in och gör samma sak, sedan erin IGEN och säger "READY OR NOT HERE I COME".. lät det som iaf..
dom har alltså börjat leka kurragömma?! Fantastiskt.

puss på er

igen..

Det är sjukt jobbigt, jag känner behovet av att skriva men har ingenting alls att skriva om..

jag insåg att jag varit i irland i 185 dagar. Jag är cool. Jag har klarat mig utan 'mammas trygga famn' i 185 hela dagar.. JAG BÖRJAR BLI VUXEN! :D men skulle aldrig kunna lämna sverige föralltid.
Det är oförklarligt hur mycket jag längtar efter att få åka hem..
men samtidigt inte.
Jag kommer aldrig kunna förklara mina känslor i ord..
Ibland kan jag sitta och titta på erin som sitter och lullar mitt hår och bli tårögd och vill aldrig lämna henne. Det går ju inte att förneka det, Erin är min skatt. Min absoluta favorit. Och ni kanske tycker det låter hemskt, men det är så. Man har en favorit, så är det alltid. (inte med sina egna barn förstås men)
Erin är.. hon är den där som jag gör att jag längtar efter egna barn, hon är den som satt standarden för hur jag vill ha mina barn.. jag vill att mina barn ska vara som henne. Hon är underbar.

Nu låter det säkert som att jag inte älskar dom andra två, men det gör jag. Oerhört. När Dualtach kommer in i köket och säger "karin, can you come sit with me on the couch for a while?" och kryper upp i mitt knä, eller när saorlaith knackar på min dörr och säger "Kaaaariiiin".. jag vet, jag har skrivit det här förut. Men ni förstår nog inte hur mycket man kan älska tre barn. Jag älskar dom som om dom skulle varit mina egna <3


75..

Ibland slår det mig hur underbart snygg min käre karl är :o trots att han är lite halvt störd.
Jag ville faktiskt bara mest få det sagt. Jag har en snygg karl. HAAA-HAAAA.

aaanywaaaay... här är mitt hår nu:



puss på er

76..

min spellista:
Maria Mena – Miss You Love
Maria Mena – I'm In Love
Maria Mena – Just Hold Me
Maria Mena – You're the only one
Maria Mena – I'm On Your Side
Maria Mena – Dear
Maria Mena – Just A Little Bit - US Album Version
Maria Mena – Sorry
Maria Mena – All This Time (Pick-Me-Up Song)

Hur hände detta? Maria Mena verkar äga mina öron just nu. Hon är en fin kvinna.

Anyway, jag färgade håret..igen. det blev...bra tydligen XD haha.

Just nu i denna skrivande stund så har jag ingenting vettigt på hjärtat.  så natti på er <3

78...

Så kvällen slutade med att jag ringde till anna och storbölade.
Tack hjärtat för att du står ut med mina ovettiga utbrott <3

Jag har fortfarande en jobbig känsla i magen, jag känner mig otrygg och bara.. jag vet inte ett obehag.
Det är dock bättre idag än vad det var igår. Jag måste komma hem snart, jag blir tokig.
Det känns oerhört jobbigt att måsta vänta 78 dagar nu.. innan jag får komma hem. Innan jag får träffa alla som jag saknar, innan jag får bara känna att livet är värt igen.

Jag vet, jag vet. Det här är en erfarenhet och en upplevelse. Men nu känner jag bara att jag vill hem! 6 månader var nog för mig.
Egentligen handlar det nog om att jag VET att jag ska hem snart.

haha jag har föresten tappat matlusten sen magsjukan, jag äter fortfarande. Men absolut inte lika mycket som jag gjorde innan, vilket är visserligen bra, men det blir mycket mat att slänga bort då mina kära värdföräldrar ger mig redan det DOM tycker är lite.

Ikväll ska jag till Sara, vara barnvakt med henne. Sedan sova över, i hennes groteskt lilla säng. usch, mycket sömn? nä. Och sen in till Dublin imorgon, sen hem, Sara hänger med hem och hjälper MIG att vara barnvakt. Haha! barnvakternas helg *tummen upp*
Jag insåg dock att på fullt allvar, dom åker klockan sju.. halv nio lägger sig ungarna.. en och en halv timme? Det är ju ingenting.

Nä fy puss på er.

79... varning; emo(?)

då har alltså dagen kommit, det är under åttio nu..
Men det hjälps inte, jag är inte på särskilt bra humör alls just nu.
Jag vet inte vad som hände, och jag vet att jag inte kan skriva av mig här. För större delen av min familj läser det här (tydligen), min käre pojkvän läser, min vänner..
Alltså.. jag får inte skriva vad jag vill, sist jag fick skriva av mig riktigt fick jag reda på att min käre mor fick panik och ville ha hem mig.
Visserligen, just nu skulle det inte kännas så fel med att få komma hem och få den största kram jag någonsin fått av min mor. Bara att veta att jag dom som älskar mig för den jag är..
Och det spelar ju ingen roll om ni  berättar det för mig, ord säger ingenting.. Klyschan säger att det är handlingarna som räknas.. Och det är det verkligen.
Jag vet att jag duger, jag vet att jag är bra, och jag är snäll, och trevlig, och fin.. men samtidigt vet jag det inte alls.
Ni förstår säkert inte ens vad jag menar.

Jag måste skärpa mig, ta tag i min super dåliga självkänsla. eller min osäkerhet. Jag kan inte acceptera att någon tycker om mig för den jag är, inte den jag kan bli utan den jag faktiskt är. Möjligtvis för att det alltid varit folk runt mig som berättat för mig vad man borde ändra.
Jag vet, det låter som att jag har världens sämsta folk runt mig, så är det självklart inte. Ni är underbara <3
Men det går inte förneka, trots att min syster påpekade på skämt att min näsa var krokig för 10+ år sedan så har det suttit kvar hos mig och jag har sedan dess stört mig på den där knölen på näsan.. oerhört.
Och trots att folk menar väl när dom säger saker om min vikt så tar jag det fel och det blir "säger du att jag är fet?".. är det det som är att vara kvinna kanske? tolka allt till att jag är fet?

Och jag inbillar mig att 'går jag bara ner i vikt så kommer allt bli bra'.. men jag vet ju att jag kommer bara hitta nya saker att störa mig på.. nya saker som får mig att må dåligt.

Jag måste rycka upp mig...

...

Jag orkar inte bry mig om att skriva ett inlägg än.. men jag ville bara säga att jag råkade klippa håret igår.. igen


80..

hah! det är bara 80 dagar kvar nu!
alltså bara 57 arbetsdagar... då är inte röddagar och sånt skit inräknat.. nej men se där, nu kändes det ju genast mycket lättare.. räknade jag verkligen rätt där? o.O se på fan..23 lördagar och söndagar innan jag åker.. (då är inte söndagen jag åker inräknad). Så ja, jag räknade rätt. 57 arbetsdagar. Fan vad enkelt det kändes nu när jag delade upp det. 12 veckor.. phew. Jag orkar faktiskt inte räkna ut hur många timmar det är så..

ah föresten, jag överväger att klippa håret ännu mer, fast klippa bort längderna.. det är inte det att dom är slitna. MEN på ena sidan ser det hel wierd ut och på andra sidan ser det asbra ut, enkel lösning: klippa bort det långa. Men jag kan inte ta mig för det för jag älskar verkligen det långa </3.  Så jag får se ut som crap.

Jag har varit här i 180 dagar idag föresten..  IHK! jag kommer vara här 260 dagar?! räknade jag verkligen rätt där? o.O 80 + 80 = 160.. 160 + 100 = 260.. åh jisses.. 260? 260!!!
Jag förstår mig inte på hur det kan ha gått såhär snabbt...

Jag vet att ni älskar att veta vilka ovärda tankar jag tänker.  Men ja, det här är ungefär vad mina tankar består av; räkna dagar, klippa håret?!, fundera över andra slumpmässigt valda saker.. oftast handlar dom sakerna om den där karln. typ; undrar om det är döda drakar dag idag? kanske man hinner prata med honom idag? pheew.. det har inte blivit mycket prat på senaste dagarna, men det är väl inte så konstigt.. han är trött.. stackarn. Jag vill hem och ta hand om honom.

nåväl. jag borde sluta skriva innan jag skriver något dumt. Puss på er <3

81...

den största lyckan för mig just nu: jag lyckades äta något utan att må hur illa som helst, fick fortfarande ont i magen men det var inte likadant som det var igår! Yey!

Haha jag känner mig så elak, igårkväll skulle jag springa på toa, men tara stoppade mig och sa att hon precis hade kräkts. Så jag gick på övervåningen, imorse så klev jag upp och andrew informerade mig att han hade suttit och kräkts hela natten. Så han är hemma idag. Tara for dock på jobbet?! mähä.

Anyways, så jag gick på affären nu efter jag lämnat dualtach på dagiset och köpte lättsmält mat till mig och paracetamol till andrew. OCH jag postade ett paket åt anna :D
Nu borde hon bli glad på mig XD

Jag fick panik imorse när jag vaknade, jag vaknade tio i åtta av att tara slamrade i köket, men jag hade inte vaknat av klockan! USCH! Ska det börja igen?
Jag ska nog lägga mig tidigt ikväll ..

puss på er

igen..

en del av mig önskar att jag kunde se hela grejen med alla hjärtans dag, jo det är fint att man blir påmind om att man ska ta vara på sina nära och kära, och man ska älska dom och huttanduttan. Men borde man inte komma ihåg det varje dag egentligen?
Jag tänker inte förneka att jag fullkomligt älskar att jag fick ett hur sött sms som helst från den där karln som får Mitt hjärta att dansa macarena.. och jag tänker inte förneka att jag uppskattar att få godis (men! det gör jag varje dag på året inte bara den 14e februari), och blommor.. nej hörni, Det uppskattar jag faktiskt inte, det är bara BARA slöseri med pengar.

Så, alla hjärtans dag enligt mig? slöseri med pengar.. man ska uppskatta de man har runt sig varje dag, inte bara en speciell dag en gång om året.

Det är ju enligt mig mer speciellt då man bara av ingen anledning alls får något som visar att dom uppskattar och älskar en.


82..

jag mådde bra igår, nu mår jag inte bra. Jag mår illa. Fyyy så jobbigt.
Jag är så less, jag vill bli frisk.

84..

Jag pratade med mamma, om prickarna. Det är tydligen något man kan få när man kräks. Jag minns inte vad hon sa att det hette för det var något hotshot namn på latin.. Det var iallafall i princip något som händer pågrund av trycket det blir när man kräks. Så det är väl typ... brustna blodkärl? Äh fan jag vet inte.
Jag känner mig som.. jag vet inte. Det värsta är att det syns jätte väl i spegeln. men jag dom verkar inte vilja komma med på bild.

Jag har slutat kräkas, jag har ätit en ytterst liten burk med glass, och en liten banan på 44 timmar. Haha. Jag är hungrig kan jag säga.
Jag mår inte illa längre men jag har ont i kroppen fortfarande.
Så jag kör en pizza klockan fem. Jag känner mig bakis. Jag är sugen på pizza.
Ni dumförklarar mig säkert nu "man kan väl ändå inte käka pizza när man precis varit magsjuk" men jag ska. Spela roll om ajg börjar kräkas igen. JAG VILL HA PIZZA!!

Dock är det ganska kul det här, för eftersom jag inte ätit något så är min mage alldeles tom, alltså.. rätt platt. (jag har btw insett hur skev min mage är.. på höger sida syns höftbenet en massa och på vänster INGET fattar ingenting).. Iallafall, jag kan hä min fot bakom huvudet! haha XD

det är väl dags att sluta ordbajsa om saker ingen bryr sig om.. puss på er

85...

det är åttiofem dagar kvar och jag är magsjuk <33.
igårmorse vaknade jag av att jag mådde illa, tänkte inte så mycket på det eftersom jag somnade om och jag mådde bra resten av dagen. Imorse var det samma visa, men jag somnade inte om och jag slutade inte må illa.
Dualtach knackade på min dörr samtidigt som jag höll på att försöka ta mig samman så jag skulle orka jobba.
För ungefär en timme sen kräktes jag för första gången.. sen för andra gången en kvart sen. Och nu börjar jag må illa igen.
Det värsta är att eftersom jag inte har ätit något och bara druckit några klunkar vatten så är det inte mycket att kräkas upp.
Jag tittade föresten i spegeln när jag hade kräkts klart, jag har prickar, hela pannan och runt ögonen.. vad fan handlar det om? Jag fattar ingenting.

jag har iaf ingen feber tror jag... 37.5? men jag känner mig sjukt febrig iallafall..

Så nu har ni fått en uppdatering.. jag orkar fan inte skriva mer...

86..

Min lilla strumpa var sjuk inatt, Erin alltså. Hon kräktes och hade sig, verkar som hon blödde näsblod också..
Hon verkar dock okej nu, tack och lov.
Jag får sån hemsk panik när barnen är sjuk, fy.

Jag gjorde då pannbiff åt gänget igår.. Med stekt lök, brunsås och klyftpotatis. VEM ÄGER?!
Iallafall, dom älskade det. Tara lät alldeles salig när hon åt.
Och jag är galet nöjd över mig själv eftersom brunsåsen smakade exakt som mammas gör. Jag fick lite panik när jag hädde i soyan.. det ba PFAH! så kom det jätte mycket, vilket jag inte var beredd på...alls. Så jag trodde det skulle smaka fan men icke, hörni. Fan vad jag är bra!
Idag blir det dock tillbaka till gamla vanliga rutinen, hel kyckling, morötter och palsternacka och slutligen potatis..
SÅÅÅ TRÅKIGT men sååå enkelt och sååå goott.

Imorgon är Tara ledig för hon ska ta Saorlaith till ögonläkaren. Så jag blir bara med två barn. yey!

och på lördag kommer Sara hit så ska vi glo på film, b.la. titanic och moulin rouge. Jag är överlycklig att jag har hittat någon med samma dålig smak som jag :D haha.

jag blev dessutom överdrivet sugen på att tatuera mig igår, saras fel, vi satt och snackade om att tatuera sig. Jag har ju en tatuering jag velat göra till mamma men hon stenvägrar.. ah jag har ändå inte råd.

puss på er

87..

yey! antalet dagar minskar! weeehooo!

Igår började jag nästan gråta, det var verkligen på gränsen..
jag insåg att jag ska lämna mina små troll, dom där jag är med hela dagarna varje dag.. hur ska jag kunna.. jag kommer gråta så hemskt mycket när jag ska fara.
Jag hoppas att dom skjutsar mig till flygplatsen och tar med sig barnen.
Jag kommer dock inte kunna lämna bilen om det blir så.

Hur ska jag kunna förklara för Dualtach att jag ska fara? Tjejerna är ju lugnt, förutom att Saorlaith alltid knackar på min dörr och säger "karins...kaaariiiins", men Dualtach.. han förstår ju..
Hur ska jag klara mig utan Erins mys och hennes "DINOSAUR!!", Saorlaith's sätt att sitta och gnussa ens arm när hon sitter brevid en och kollar på tv, och  Dualtach's "can i sit with you?" "can you sit with me for a while?" .
Jag kommer sakna dom helt enkelt.
Och det är ju två till i familjen såklart, Tara och hennes besatthet av mitt hår och Andrew och hans hemskt dåliga humor "COCKPORN!" hahahah XD

nä jag blir nästan nostalgisk trots att jag fortfarande är här.

hah se där.. Dualtach vill faktiskt gå och bada.. det är inte varje gång det händer att han faktiskt säger "i want to go to the bath now"

aaanyway.. jag ska göra pannbiff till folket ikväll. awesome!

puss på er

88..

Okej, 88 dagar... det minskar. Men det är fortfarande länge kvar.
Jag insåg dock igår att min hemlängtan är inte en jobbig hemlängtan. Det är en bra hemlängtan. Den ger mig mer energi och gör mig glad, just eftersom jag har nedräkning. Jag vet inte, det kanske låter konstigt?

Anyways.. jag råkade färga håret igår.. jag köpte en askblond färg när jag var i stan.. Jag skulle faktiskt bara färga liksom längden men jag råkade tydligen få en massa där det är som ljusast också.. Så det blev lite blånyans aktigt... Nåväl, jag vaknade imorse och nu är tydligen det blåa borta, tack och lov.
Så nu är ännu mer av det gula borta, så nu ska jag bara använda silverschampoo ett litet tag till och sen är jag klar..
Eller jag vet inte, jag ska nog göra några slingor typ... så att det inte bara är bimboblondt.

btw, min choklad är slut nu </3 svullningen är över.

AH! jag fick en massa gamla bilder på mig och camilla från 2006.. heeeerregud..
här får ni några:



min fina camilla <3 både hon och carina är den där extra familjen som alltid ligger en extra varmt om hjärtat.

Saorlaith har börjat öppna dörren! JAG BLIR TOKIG! hon öppnar fan alla dörrar nu mera! GRRR!

puss på er!

89...

jag har helt kommit av mig med det här med bloggning.. Vad i hela. Nåväl, bättre att jag inte säger något alls när jag inte har något vettigt att säga så..

Iallafall, jag och sara åkte in till dublin i lördags, åkte hem på söndagen. Vi bodde på ett hotell, inte det läckraste hotellrummet jag varit med om men ändå..
Vi åkte in och skulle checka in, men då hade inte våran bokning kommit in, lessheten.
Nåväl, vi fick iaf betala 69 euro för rummet som utlovat.
Vi gick iaf på stan hela lördagen, sedan på söndagen checkade vi ut och sen åkte vi  till ikea. Dock var både jag och Sara på hemskt dåligt humör eftersom båda hade sovit sjukligt dåligt. Jag vaknade... ett antal gånger för en massa olika dryga anledningar. Och hon hade tydligen vaknat lika många gånger.
Så ja, vi var på dåligt humör. Sen väl på ikea började hennes mobil krångla så det blev ännu värre, haha.
Sen kom vi till matavdelningen! YEY! stämningen lättade upp rätt mycket då. haha.

Så igår när min käre pojkvän hade dödat drakar klart och ringde mig så låg jag och åt marabou choklad, och tydligen lät jag.. jag minns inte vad han använde för ord men jag vet att jag var alldeles salig. Jag har saaaaknat marabou alltså.
Självklart hade dom inte ostkrokar, men MEN dom hade sill. Så jag köpte en burk till andrew. Nu ska han fan testa. Jag köpte senapssill.
Sen köpte jag dammsugare.. höhö. BARA för att dom är gjorda i övik. :P

Nuu... är det tillbaka till jobbet som vanligt.. insåg att om 82 dagar gör jag min sista vecka här. Och det suger en aning.

Så puss på er <3

93...

jag hatar er med hela mitt hjärta... Ni som skriver fjant kommentarer för att hamna på den där "mest aktiva" listan.
jag blir tokig om jag får en till "hej hur är det" kommentar. Jag är inte intresserad av att gå in på era bloggar.. alls faktiskt. Jag förstår inte varför ni har så stort behov av att folk ska gå in på dom.
Jag skriver för mig själv, inte för läsare. OCH jag läser de bloggar jag vill läsa.


Jag jobbade då igår kväll, och nu eftersom det är bortgjort är jag inte alls lika gnällig längre.
Det blev så jag slutade runt tolv-halv ett. Eftersom dom kom hem,och i samma veva säger dom "vi går upp till Dargan's och tar en pint".. jaaahaaa. Visserligen var jag fortfarande vaken och surrade med min älskade anna <3 men ändå.
Imorgon blir det sen kväll också, dom ska då fara och hälsa på taras syster som fick barn för en vecka sedan eller så. Det gör väl inte så mycket så länge de inte kommer hem klockan tolv. Och jag är tacksam att dom inte tog det på lördag eller söndag. Eftersom jag har planer! WOHO!
Jag och Sara ska in till stan, och sen åker vi hem till henne i enfield och så åker vi in på söndagen igen.
Egentligen tänkte vi stanna över på ett vandrarhem, men allvarligt ett tiobäddars rum kostar 16 euro för en natt, och då är det både män och kvinnor i det där jävla rummet. Och åker man tillbaka och in på morgonen så kostar det 15 typ.. och då slipper man sova med nio andra människor. Känns rätt värt, sen så kan man ju ta en tur och retur resa, dåblir det ju billigare :o vad dum jag är! det har jag inte ens tänkt på.

Jag sitter och kollar på playhouse disney och känner mig... jag vet inte, hjärndöd?!

herrå!

94..

jag dör.. JAG DÖÖÖÖR! VAFAN!
jag är helt slut på idag, verkligen helt.slut.på. Jag orkar ingenting, jag har släpat mig verkligen genom huset för att städa lite. Men allvarligt.. skriver min käre värdfar såhär:

"I'm thinking of taking Tara out to dinner tonight, would you mind babysitting for us"
allvarligt? ALLVARLIGT?! när jag har den tyngsta dagen på länge?
fan också. jag kan ju inte precis säga nej heller.. Så jag låtsas som ingenting och skriver
"no of course not. you do that :)" och på insidan så dööör jag lite.
Kunde dom inte frågat igår istället? då jag var kalas pepp på allt.
Äh sånt man får ta antar jag.. att bli vuxen kanske? haha.

äh ungarna går ju ändå och lägger sig klockan halv nio.. och jag kommer att somna på soffan eftersom dualtach tar fullkomligt evigheter på sig att somna..   jag som tänkte ta en tidig kväll ikväll! AAAURGH!
nåväl... puss på er!

RSS 2.0