it's quite simple..

jag är trött som ett djur, varför kan jag inte svara på, för jag vet inte alls.

Ih! jag har tjatat om den här trailern till jag vet inte hur många, men den är sååå äcklig. The human centipede, den är väl från 2009 va? Anyways, det ska komma en tvåa, och igår läste jag på aftonbladet att tvåan har blivit bannlyst i england, ftersom det var någon sjuk karl som hade fått nå sexuellt ut ifrån den första filmen och ville göra en riktig mänsklig tusenfoting???!! hur sjuka människor finns det egentligen?
Åh just, filmen handlar om en kirurg som vill göra en mänsklig tusenfoting, som ni kanske förstod..
Det värsta är att jag mådde så illa efter bara 'trailern' att jag var verkligen påväg att kräkas, det var sådär precis preeecis påväg ungefär.
Men det värsta är att jag MÅSTE se den, min gamla självdestruktivitet slår igång ? XD jag vet inte alls, jag MÅSTE bara se den.
Fredrik laddade ned den... tror ni att jag kommer kunna hålla mig ifrån den? naah. tror inte jag i varje fall.

Jag sitter f.ö hemma hos min systeryster och tar hand om hennes hundar, som den snälla lillasyster jag är ;)
Jag lär dock somna inom en snar framtid, haha.

äh nu ska jag sluta prata strunt. mama luvs yah

hahaha jag insåg precis en sjukt störande sak..
min käke har blivit konstig så jag kan inte bita ihop framtänderna på rätt sätt. GRR! finns det inte käkoperationer som gör att allt fixas lite magiskt, helst så ska inte det göra ont heller..

Jaaag har köpt mamsens födelsedagspresent btw, bättre sent än aldrig right?

ööhem, mer då? Midsommar börja närma sig och jag har i princip inga planer.
Jaag sitter och överväger att beställa hem löshår någon gång i framtiden (troligtvis om typ ett år då mitt hår redan hunnit växa till sig så det ser normalt ut XD)
jag har i princip blivit besatt av Glee-låtarna på spotify..
Jag har börjat läsa en bok som heter "när jag fyller 30 ska jag vara smal", jakt på inspiration för att banta? yep.

mama loves yah

Jag har gått de senaste dagarna och undrat på allvar om jag är gravid, jag har mått illa (big time), varit yr, ont i brösten, känt mig uppsvälld. Jag vet, ni tänker "herregud tjejen du har i princip haft mens i tio år du borde kunna det där med symptom på mens".. meeen jag har ALDRIG mått illa ELLER varit yr pågrund av det..
Dessutom hade jag noll mensvärk.
Men tack och lov så phaow! så fick jag det ba! och nu kom såklart mensvärken också. är dock fortfarande yr och halvt illamående.
skit man får ta som tjej, right?

Anledningen till att jag skriver det här är för att jag är toootalt ointressant och just nu sjukt ointresserad av att skriva något.

mama loves yah!

ärligt talat så har jag... Ingenting vettigt att skriva om.
I mitt huvud vimmlar det av.. studsa-på-rosa-moln, irritation, trötthet, allmänna funderingar om framtiden..

Något jag verkligen veeeherkligen vill är att veta framtiden, jag vill veta vad som är värt att satsa på, vad som kommer att hända, ALLT.
Men jag vet, det finns en mening man inte vet, det finns alltid en mening för allt.
MEN det är ju irriterande!

aaaanyways...

Jag är alldeles för orolig för att missa bokade tider, jag klev upp klockan sex när fredrik åkte på jobbet för att jag vill vara säker att jag inte ska missa tandläkartiden (klockan tio).. så jag ska pimpla kaffe tills dess.. yay!

Min handledare på arbetsförmedlingen ringde för ett litet tag sedan. Nu är det så att jag har stora planer för mitt liv, och lycklig över att jag har en plan är jag kan jag lova.
Jag ska förhoppningsvis börja på en skola, antagligen är det ett år bort innan jag får börja. Och jag ska plugga till frisör.
Men med min tur, bara för att jag hoppas så mycket, så är det något som kommer göra att jag inte kan fara.
Men jag kan med säkerhet säga att jag aldrig hoppats på något så mycket i hela mitt liv. Jag har äntligen kommit fram till vad jag vill bli, och jag tror jag skulle kunna bli bra i det.
Så jag är fan på vippen att bli religiös för det.

Igår var den värsta humörsvängning...skvällen jag haft sen jag var sexton.
Jag spenderade kvällen med anna, när hon väl hade åkt så började jag gråta i princip tills fredrik kom hem.
När han väl kom hem så skrattade jag och hade mig, sen stängde han helt random av tvn och föste iväg kontrollen, jag blev sur och han går och hämtar kontrollen, startar tvn och slänger kontrollen till mig. Envis som jag blir när jag blir sur så stänger jag av tvn och slänger iväg kontrollen, han blir sur och självklart så får jag dåligt samvete för hur jag beter mig så jag börjar grina.. haha tacka vet jag hormonsvängningar <33
Jag är glad att det inte är ofta det händer alltså.
Det funkar inte med dom här ppillrena tydligen, det är sen jag började med dom jag har börjat få sån sjuk pms.

aaanyways, jag mår BRA mycket bättre idag, jag är rakt av lycklig, wheeey!

Jag hade tandläkar-tid idag.. ehe.. MEN JAG ÄR FORTFARANDE OSKULD! (lagnings-oskuld vill säga).. jag hade två början på hål, och jag ska dit på måndag och dom ska slipa till min bettskena så jag får börja använda den igen (YEEY.. en andedräkt som dödar varje morgon igen (Y)), men mina käkmuskler är så spänd att det kändes som att hon försökte slita bort dom när hon inte ens tog i lika mycket som hon brukar.. nåväl, huvudvärk och knäckande käke kanske upphör om jag börjar med den där finingen igen..

jag har ju blivit en bloggfantast, jag läser miljoner bloggar. Många av tjejerna har börjat med att få sina läsare att skicka in bilder på sina kroppar och såna saker de skäms över. Jag vet inte hur många läsare som verkar ha skickat in bilder på sina armar och säger att dom skäms över sina ärr.
Jag vet att mina armar är väldigt tabubelagt i min familj, dom gillar inte alls att det ens nämns. Det förstår väl jag också, jag menar det är ju ändå en tid från mitt liv, vårt liv, som inte var.. särskilt underbar.. alls.
Men ändå, det är en del jag inte vill glömma, för enligt mig är det en del av vad som gjort mig till mig.
Det jag ville ha sagt är att jag skäms inte över mina armar, jag bryr mig inte alls faktiskt.
Jag hade väl en period då jag precis slutat då jag hatade dom, men ärligt talat så var det inte för att jag var rädd för kommentarer, det var den enkla anledningen att det gjorde det svårare att hålla fast vid mitt beslut att sluta.

Trots att mina ärr har blekts mycket så syns dom ju tydligen, för det är fortfarande personer som kommenterar dom. Det är sällan, men det händer. Det roliga är att jag fortfarande inte  vet vad jag ska svara utan att låta otrevlig eller dra hela min livshistoria. För come on, jag vet ju att  folk blir nyfikna. Jag blir ju det iaf.
Faktiskt så stör det mig mer när dom bara rätt fram sitter och glor på armen som är värst men frågar inte, det är ju förstås rätt.. otrevligt att fråga någon man inte känner rakt ut. Men på något vis känns det ändå bättre än att dom bara ska sitta och glo.
Ni vet hur dom säger att karlar bara glor på kvinnors bröst? (MY EYES ARE UP HERE!!) Mina armar är mina tuttar.. hahahah.

Något som dock stör mig, väähääldigt mycket är när tjejer lägger upp fem miljoner bilder på bilddagboken på sina armar, jag vet att jag var så när jag var 14-15. Men de här tjejerna är 20-21.. man borde väl ändå inte låta ens armar definiera vem man är? eller har jag fel?
Jag vet självklart av erfarenhet att det är svårt att ens tänka på något annat, man vill bara skrika ut "jag mår skit" och det vill man gärna göra med bilder på sina armar, för det är ju ett ganska tydligt tecken numera på hur man mår.
Men man är så mycket annat än bara några sår.

Nu svammlar jag ju bara.. Som vanligt vet jag inte när jag ska sluta :D
Jag vet egentligen inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget, jag ville bara.. skriva av mig lite.