it's quite simple..

jisses, det märks att jag haft fullt upp.. jämfört med vad jag brukar ha. (tiden har gått snabbare)
såå förra fredagen åkte jag iväg och spenderade helgen med pappsen. Det var supermysigt.
Åkte vidare på måndagen till storasyster karrå och hennes lilla prinsessa i dorotea eftersom den lilla prinsessan ifråga fyllde två år (känns fortfarande overkligt att hon hunnit bli så stor) på tisdagen, så jag fick mysa med dom lite <3
Sedan så kom mamma och micke på tisdagen för att fira lilla Leah då, på eftermiddagen åkte vi hemåt till övik igen.
Då längtade jag mest bara hem till min egna säng trots att det tog emot väldigt att åka ifrån dom.
I onsdags kände jag hur jag började få lite småont i halsen och igår slog det till stort, feber, ont i halsen, snorig, ont i varje led och muskel i kroppen. Jag kände för att dö lite.
Idag är det tack och lov lite bättre, helst med tanke på att jag skulle jobba idag. Vilket faktiskt gick bra trots feber.

Puss på er!

fullt upp, jämfört med hur mitt liv brukar vara.
Igår var jag och mamsen och tränade och jag har träningsvärk idag, ofc.
idag blir det jobb, börjar jobba 16.30, yaay. sen måste jag släpa röven från arenan till syrran, och eftersom jag har typ inga pengar så måste jag gå, vilket är väl bra med tanke på att jag måste ju ändå gå något idag.
Men det O-E-R-H-Ö-R-T dryga är att jag har packningen med mig som jag ska ta med mig till pappa..
åh just! jag ska till pappa ihelgen och mysa ^^ det var ett tag sedan jag träffade honom nu, ska jag vara ärlig så minns jag inte sist jag träffade honom o.O

äh puss på er.

Jag är seriöst INTE särskilt nöjd med min kropp, pratar inte om hur den ser ut. Utan hur den funkar.
Ena problemet efter det andra.
Tankens kraft det kanske handlar om den här gången? har dragit på att göra en gynundersökning, eftersom det är min första och jag är inte riktigt bekväm med att slänga upp puppan för någon..
Men så tänkte jag igår att "nu tar jag fan tjuren vid hornet och får det bortgjort", vet ni vad som händer då?
jo tro på fan om jag inte får svamp lite lägligt då.
Och jag tänker INTE slänga upp en puppa med svamp för någon.. helst inte någon som ska gräva och ha sig där nere.  naaaa-aaaa.
Så nu måste jag vänta tills det har gått över innan jag kan göra något åt det där.. mööh..

Är du karl och läser det här? lika bra du vänjer dig, din flickvän/fästmö/fru lär ju få det nån gång och it aint pretty..

planer för veckan: måndag - redan bortgjord.
tisdag - staden, första gynundersökningen ever, är så nervös att jag lär kräkas. och studieplus.
onsdag - göra klart lilla prinsessans julklapp och packa. och träna med mamsen?
torsdag - lämna packning hos syster och sedan jobb.
fredag - måndag - östersund och pappsen <3

Åh! mamma var i sundsvall idag på ett återbesök efter hennes operation och hon och helena som följde med gick på IKEA och lite affärer allmänt på birsta och iallafall.. så kommer hon hem, jag ligger uppe i mitt rum och kollar på The walking dead (som f.ö är ungefär världens bästa serie) och hon ropar på mig alldeles exalterat och säger åt mig att komma ner för hon har en överraskning åt mig.
Och jag funderar på vägen ner vad hon nu kan vara så exalterad över och hon slänger fram en underbart söt klänning från gina tricot och säger att hon köpte den till mig, och om jag inte gillar den eller den inte passar så kan vi ju lämna tillbaka den här.
Jag förälskade mig i den direkt och slänger mig runt armarna på mamma och kan knappt vänta att få på mig den.
Hon ser fortfarande lite osäker ut och säger "alltså.. jag hoppas du kan ha den då dom bara hade strl 42".
Jag får på mig den och den sitter banne mig perfekt.

Sååå alltså.. jag har gått ner.. 3 storlekar på 9 veckor. Och jag är sjuuukt nöjd över mig själv, ni anar inte.
Jag vet, jag vet.. har fortfarande långt kvar.. ganska precis 15 kilo kvar.. But still.
Och jag vet att i princip alla är sjukligt less på höra mitt tjat om hur nöjd jag är men jag är ju det! :P

det börjar kännas i mitt rum att det börjar bli kallare ute nu.. mitt rum känns lite som hela huset i Irland gjorde. SATAN så kallt det är.
Såna här stunder önskar jag av hela mitt hjärta att jag kunde behållit en av helkroppspyjamasarna jag gav bort. Dom skulle vart så underbar att ha nu.

sååå det är ...





Oh yes, jag googlade fram en nedräknare.. jag är Så avancerad XD

jag.. måste börja hitta på något, jag klättrar fan på väggarna snart. Jag överväger att börja måla igen.. men jag har noll inspiration!
Såå... alltså måste jag hitta det, men var gör man det? jag är inte mycket för att gå ut i skogen och "ooooh"... "aaaaah titta så fina löööööv". no.

Så för uppdateringen om pms... den är borta nu, nu är jag bara rastlös ist. heh...hehe...
Ah well, ni slipper höra mig gnälla lika mycket nu iaf.

Oh! pratade med Julia (tysk aupair jag umgicks med) och hon ville hänga med när jag tar mig iväg till irland, yay! ;D

såå... inga större händelser idag, alls faktiskt.
Största händelsen har vart typ att jag insåg att på torsdag är det exakt en månad sedan jag träffade fredrik sist.
Jag vet inte vad annat jag kan säga om det förutom att det suger, det suger att veta att det är mer än en månad kvar innan jag får träffa honom..

oh.. fick ett mail idag där det stod att "tjänsten har blivit tillsatt....blablabla" jag börjar tappa orken. Jag vill fan inte söka nå fler jobb, det tar mer än vad man tror att bli nekad var man än vänder sig.

...ja jag är en pmshäxa idag också..

sååå ist för att skriva om hur mycket jag vill skriva men inte kan så kan jag ju faktiskt dela med mig av något den här gången.

Av någon anledning är jag sjukt pmsig (ah...är en kvinna i fertilålder med fel vecka på månaden kanske är förklaringen till pmsen...who knows), är iaf... låt oss säga lite känslig.

nåväl, jag och moder var ut på promenad idag, hon sa med väldigt irriterad röst något om att jag skulle låsa rullkopplet eftersom vi gick på så stor väg, jag tyckte att jag har väl ändå gått med hunden ifråga på den här ägen så många gånger att jag vet hur hon beter sig. blev förbannad, insåg själv hur omoget det var så jag gick en bit framför henne för att lugna ner mig själv och sluta vara så förbannad.
Innan vi skulle svänga av och fortsätta på en annan väg så bestämde jag mig för att vänta in dom eftersom jag hade skärpt till mig, nä då tycker min kära mor det är en mycket smart ide att säga "framöver så får du fan inte gå med oss, ska du bete dig såhär och sura ihop hela jävla tiden så kan du lika gärna sluta gå med oss". Vad händer med karin då? jooo hon tänder till på fan alla cylindrar och går iväg fort som fan.
inser att jag måste in på kiosken och vet att mamma inte gillar att lämna hundarna utanför så jag väntar in henne för att ge hunden till henne medans jag går in, hon säger "ja jag fortsätter då och går", jag svarar surt "inte med kitty".
Jag kommer ut, och mamma har fortsatt gå, med kitty... jag blir bara mer förbannad och går ikapp henne och säger åt henne att ge mig hunden. Hon säger något om att jag ska mogna på mig men bryr mig inte.
Självklart fattar jag ju att jag betedde mig väl inte särskilt moget... alls. Men jag var såååå förbannad så vet ni, jag orkade inte bry mig. Jag orkade fan inte vara vuxen där en sväng.
När hon vägrar ge mig hunden så fortsätter jag och gå, ner jag har kommit längst ner i backen som vi då var i så börjar hon ropa att jag ska stanna och lugna ner mig. Jag orkade inte säga det men jag tänkte "antingen stannar jag eller lugnar jag ner mig, det funkar inte med båda" och jag kände då att det var likabra att jag fortsatte gå för jag skulle bara ha betett mig ÄNNU mer omoget än vad jag redan hade gjort.

Och än en gång, påpeka att jag betedde mig omoget; inte nödvändigt. Är redan väl medveten om det.
Men jag har hållit mycket inne för att inte bli förbannad över varje små grej, har väl känt mig både övergiven och ignorerad ett bra tag, och det är inte mammas fel, är ingens fel, men iaf så var det där droppen som fick bägaren att rinna över. Och en sak ska ni veta (om du är karl och läser detta), krävs inte en särskilt stor droppe när man har pms.