78...

Så kvällen slutade med att jag ringde till anna och storbölade.
Tack hjärtat för att du står ut med mina ovettiga utbrott <3

Jag har fortfarande en jobbig känsla i magen, jag känner mig otrygg och bara.. jag vet inte ett obehag.
Det är dock bättre idag än vad det var igår. Jag måste komma hem snart, jag blir tokig.
Det känns oerhört jobbigt att måsta vänta 78 dagar nu.. innan jag får komma hem. Innan jag får träffa alla som jag saknar, innan jag får bara känna att livet är värt igen.

Jag vet, jag vet. Det här är en erfarenhet och en upplevelse. Men nu känner jag bara att jag vill hem! 6 månader var nog för mig.
Egentligen handlar det nog om att jag VET att jag ska hem snart.

haha jag har föresten tappat matlusten sen magsjukan, jag äter fortfarande. Men absolut inte lika mycket som jag gjorde innan, vilket är visserligen bra, men det blir mycket mat att slänga bort då mina kära värdföräldrar ger mig redan det DOM tycker är lite.

Ikväll ska jag till Sara, vara barnvakt med henne. Sedan sova över, i hennes groteskt lilla säng. usch, mycket sömn? nä. Och sen in till Dublin imorgon, sen hem, Sara hänger med hem och hjälper MIG att vara barnvakt. Haha! barnvakternas helg *tummen upp*
Jag insåg dock att på fullt allvar, dom åker klockan sju.. halv nio lägger sig ungarna.. en och en halv timme? Det är ju ingenting.

Nä fy puss på er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0