söndag..
sååå ist för att skriva om hur mycket jag vill skriva men inte kan så kan jag ju faktiskt dela med mig av något den här gången.
Av någon anledning är jag sjukt pmsig (ah...är en kvinna i fertilålder med fel vecka på månaden kanske är förklaringen till pmsen...who knows), är iaf... låt oss säga lite känslig.
nåväl, jag och moder var ut på promenad idag, hon sa med väldigt irriterad röst något om att jag skulle låsa rullkopplet eftersom vi gick på så stor väg, jag tyckte att jag har väl ändå gått med hunden ifråga på den här ägen så många gånger att jag vet hur hon beter sig. blev förbannad, insåg själv hur omoget det var så jag gick en bit framför henne för att lugna ner mig själv och sluta vara så förbannad.
Innan vi skulle svänga av och fortsätta på en annan väg så bestämde jag mig för att vänta in dom eftersom jag hade skärpt till mig, nä då tycker min kära mor det är en mycket smart ide att säga "framöver så får du fan inte gå med oss, ska du bete dig såhär och sura ihop hela jävla tiden så kan du lika gärna sluta gå med oss". Vad händer med karin då? jooo hon tänder till på fan alla cylindrar och går iväg fort som fan.
inser att jag måste in på kiosken och vet att mamma inte gillar att lämna hundarna utanför så jag väntar in henne för att ge hunden till henne medans jag går in, hon säger "ja jag fortsätter då och går", jag svarar surt "inte med kitty".
Jag kommer ut, och mamma har fortsatt gå, med kitty... jag blir bara mer förbannad och går ikapp henne och säger åt henne att ge mig hunden. Hon säger något om att jag ska mogna på mig men bryr mig inte.
Självklart fattar jag ju att jag betedde mig väl inte särskilt moget... alls. Men jag var såååå förbannad så vet ni, jag orkade inte bry mig. Jag orkade fan inte vara vuxen där en sväng.
När hon vägrar ge mig hunden så fortsätter jag och gå, ner jag har kommit längst ner i backen som vi då var i så börjar hon ropa att jag ska stanna och lugna ner mig. Jag orkade inte säga det men jag tänkte "antingen stannar jag eller lugnar jag ner mig, det funkar inte med båda" och jag kände då att det var likabra att jag fortsatte gå för jag skulle bara ha betett mig ÄNNU mer omoget än vad jag redan hade gjort.
Och än en gång, påpeka att jag betedde mig omoget; inte nödvändigt. Är redan väl medveten om det.
Men jag har hållit mycket inne för att inte bli förbannad över varje små grej, har väl känt mig både övergiven och ignorerad ett bra tag, och det är inte mammas fel, är ingens fel, men iaf så var det där droppen som fick bägaren att rinna över. Och en sak ska ni veta (om du är karl och läser detta), krävs inte en särskilt stor droppe när man har pms.
Av någon anledning är jag sjukt pmsig (ah...är en kvinna i fertilålder med fel vecka på månaden kanske är förklaringen till pmsen...who knows), är iaf... låt oss säga lite känslig.
nåväl, jag och moder var ut på promenad idag, hon sa med väldigt irriterad röst något om att jag skulle låsa rullkopplet eftersom vi gick på så stor väg, jag tyckte att jag har väl ändå gått med hunden ifråga på den här ägen så många gånger att jag vet hur hon beter sig. blev förbannad, insåg själv hur omoget det var så jag gick en bit framför henne för att lugna ner mig själv och sluta vara så förbannad.
Innan vi skulle svänga av och fortsätta på en annan väg så bestämde jag mig för att vänta in dom eftersom jag hade skärpt till mig, nä då tycker min kära mor det är en mycket smart ide att säga "framöver så får du fan inte gå med oss, ska du bete dig såhär och sura ihop hela jävla tiden så kan du lika gärna sluta gå med oss". Vad händer med karin då? jooo hon tänder till på fan alla cylindrar och går iväg fort som fan.
inser att jag måste in på kiosken och vet att mamma inte gillar att lämna hundarna utanför så jag väntar in henne för att ge hunden till henne medans jag går in, hon säger "ja jag fortsätter då och går", jag svarar surt "inte med kitty".
Jag kommer ut, och mamma har fortsatt gå, med kitty... jag blir bara mer förbannad och går ikapp henne och säger åt henne att ge mig hunden. Hon säger något om att jag ska mogna på mig men bryr mig inte.
Självklart fattar jag ju att jag betedde mig väl inte särskilt moget... alls. Men jag var såååå förbannad så vet ni, jag orkade inte bry mig. Jag orkade fan inte vara vuxen där en sväng.
När hon vägrar ge mig hunden så fortsätter jag och gå, ner jag har kommit längst ner i backen som vi då var i så börjar hon ropa att jag ska stanna och lugna ner mig. Jag orkade inte säga det men jag tänkte "antingen stannar jag eller lugnar jag ner mig, det funkar inte med båda" och jag kände då att det var likabra att jag fortsatte gå för jag skulle bara ha betett mig ÄNNU mer omoget än vad jag redan hade gjort.
Och än en gång, påpeka att jag betedde mig omoget; inte nödvändigt. Är redan väl medveten om det.
Men jag har hållit mycket inne för att inte bli förbannad över varje små grej, har väl känt mig både övergiven och ignorerad ett bra tag, och det är inte mammas fel, är ingens fel, men iaf så var det där droppen som fick bägaren att rinna över. Och en sak ska ni veta (om du är karl och läser detta), krävs inte en särskilt stor droppe när man har pms.
Kommentarer
Trackback
