it's quite simple..

jag har sjukt ont i magen, och jag somnade typ klockan tre inatt.
Plågsamt.

Andrew tycker att jag borde gå och lägga mig tidigare eftersom jag är på så dåligt humör när jag vaknar. Men det spelar ju ingen roll om jag lägger mig sju på kvällen eller två på natten. jag är fortfarande lika trött.
Svårt för morgonpigga personer att fatta kanske.
Något som dock fascinerar mig är att det är lättare för mig att vakna till när jag sovit såhär lite.


Jag har ju.. lite för mycket ångest i min kropp ibland.. Jag blir lätt orolig, och jag är sjukligt rädd för att dö. Iallafall har Japan lyckats kickstarta min rädsla för att dö.
Jag vet att det bara är fjant, men TÄNK om det skulle vara början på slutet? Ah ni vet, det tänkte jag med förra tsunamin också, det tänker jag varje gång det händer någon sån där katastrof.
Är det någon alls som ens tänkt tanken? Att det är början på slutet?
Jag är åtminstonde oerhört glad för att jag INTE är i Japan, eller ens närheten av Japan.

För att skriva om något lättare, JAG ÄR FÖRKYLD! tät i näsan, jag HATAR att vara tät i näsan.

puss på er