torsdag...
den här veckan kändes fasligt kort. Och jag anser att det är lite orättvist att inte jag får vara ledig idag och imorgon som ALLA verkar vara hemma. Så går det när man byter land '-.-
Jag sitter med en konstant klump i magen eftersom jag hela tiden sitter och funderar och oroar mig över hur i hela fridens jag ska berätta för Tara och Andrew att jag ska fara i maj.
Är det någon som har något tips?
Det gör ont i hjärtat att veta att jag ska lämna dem, samtidigt som jag vill hem. Klart dom måste förstå, det är mycket som händer hemma, eller kommer att hända. Och jag vill vara hemma då allt händer.
Jag får dåligt samvete på något vis av att jag ska fara i maj, det känns som att dom kommer bli arg eller så.
Det får mig att tänka på från deras sida liksom, och barnens. Det måste ju vara skit jobbigt att byta aupair hela tiden, lära känna en ny människa minst MINST en gång om året. Jag skulle nog aldrig ha orkat, men Tara är ju hemskt social så. haha.
Urinvägsinfektionen är bättre idag iallafall, tur det för jag är leee-heeeess på att dricka litervis med vatten hela tiden.
Jag är hemskt trött idag så jag tror det blir en tidig kväll för mig ikväll, runt nio kanske? tio som senast?
Jag måste hitta någon tid som är bra att gå och lägga sig.
Lägger jag mig nio eller tio så känner jag mig pigg när jag vaknar, lägger jag mig ett på natten är jag pigg när jag vaknar.. Men lägger jag mig elva eller tolv är det kört, jag är så jääävla trött då. Kan någon svara på varför det är så? För jag fattar ingenting.
Jag ska spendera hela helgen hemma här i Longwood, mest för att jag känner att jag måste spara pengar, jag ska börja spara så mycket som jag bara möjligt kan tills jag ska fara. Vilket jag räknade ut att om jag sparar ALLT så blir det hemskt mycket pengar i slutändan o.O Men så kommer det ju inte bli, jag kommer ju faktiskt åka in till dublin några helger och sådär. Jag ska åtminstonde ta det lugnt. Som det känns nu. Haha allt kan ju trots allt hända.
Ibland känner jag att jag inte borde ha farit hem över jul, det fick mig bara att sakna fredrik något oerhört. Det är oförklarligt alltså. Nu vet jag liksom att vi verkligen kommer överens i verkligheten också, inte bara på skype.
Haha det känns så wierd ibland att jag träffade honom en vecka innan jag skulle fara hit.
Det är väl så, allt bra kommer när man ska fara?
Iallafall så.. det är inte bara han, jag saknar mamma mer, och kattis, och karrå.. och...alla. Kanske för att det än en gång blev alldeles för verkligt att jag 'hemma' fortfarande finns. att mitt folk fortfarande finns där jag lämnade dom.
Men samtidigt så känner jag att den pausen var hemskt nödvändig för att jag inte totalt ska tappa tålamodet med barnen. Det känns hemskt att jag känner så, hur ska jag själv kunna skaffa barn?
hahaha kanske tur att jag inte kommer skaffa barn på MINST 6 år.
Nä fan nu ordbajsar jag igen.. jag har ju egentligen inget vettigt att säga..
så...
over 'nd out
Jag sitter med en konstant klump i magen eftersom jag hela tiden sitter och funderar och oroar mig över hur i hela fridens jag ska berätta för Tara och Andrew att jag ska fara i maj.
Är det någon som har något tips?
Det gör ont i hjärtat att veta att jag ska lämna dem, samtidigt som jag vill hem. Klart dom måste förstå, det är mycket som händer hemma, eller kommer att hända. Och jag vill vara hemma då allt händer.
Jag får dåligt samvete på något vis av att jag ska fara i maj, det känns som att dom kommer bli arg eller så.
Det får mig att tänka på från deras sida liksom, och barnens. Det måste ju vara skit jobbigt att byta aupair hela tiden, lära känna en ny människa minst MINST en gång om året. Jag skulle nog aldrig ha orkat, men Tara är ju hemskt social så. haha.
Urinvägsinfektionen är bättre idag iallafall, tur det för jag är leee-heeeess på att dricka litervis med vatten hela tiden.
Jag är hemskt trött idag så jag tror det blir en tidig kväll för mig ikväll, runt nio kanske? tio som senast?
Jag måste hitta någon tid som är bra att gå och lägga sig.
Lägger jag mig nio eller tio så känner jag mig pigg när jag vaknar, lägger jag mig ett på natten är jag pigg när jag vaknar.. Men lägger jag mig elva eller tolv är det kört, jag är så jääävla trött då. Kan någon svara på varför det är så? För jag fattar ingenting.
Jag ska spendera hela helgen hemma här i Longwood, mest för att jag känner att jag måste spara pengar, jag ska börja spara så mycket som jag bara möjligt kan tills jag ska fara. Vilket jag räknade ut att om jag sparar ALLT så blir det hemskt mycket pengar i slutändan o.O Men så kommer det ju inte bli, jag kommer ju faktiskt åka in till dublin några helger och sådär. Jag ska åtminstonde ta det lugnt. Som det känns nu. Haha allt kan ju trots allt hända.
Ibland känner jag att jag inte borde ha farit hem över jul, det fick mig bara att sakna fredrik något oerhört. Det är oförklarligt alltså. Nu vet jag liksom att vi verkligen kommer överens i verkligheten också, inte bara på skype.
Haha det känns så wierd ibland att jag träffade honom en vecka innan jag skulle fara hit.
Det är väl så, allt bra kommer när man ska fara?
Iallafall så.. det är inte bara han, jag saknar mamma mer, och kattis, och karrå.. och...alla. Kanske för att det än en gång blev alldeles för verkligt att jag 'hemma' fortfarande finns. att mitt folk fortfarande finns där jag lämnade dom.
Men samtidigt så känner jag att den pausen var hemskt nödvändig för att jag inte totalt ska tappa tålamodet med barnen. Det känns hemskt att jag känner så, hur ska jag själv kunna skaffa barn?
hahaha kanske tur att jag inte kommer skaffa barn på MINST 6 år.
Nä fan nu ordbajsar jag igen.. jag har ju egentligen inget vettigt att säga..
så...
over 'nd out
Kommentarer
Trackback
