tisdag...
okej.. phew, tillbaka i irland.
en jävla vecka.. två veckor? jag har inte ens en aning om hur länge det är nu och jag orkar då inte räkna efter heller.
Jag åkte då hem, som ni vet. Efter en sjuhelvetes hemresa. fick umgås med min underbara karl efter fyra månader isär.
Jag blev om möjligt ännu mer kär. Som min käre värdmamma sa idag "he's a keeper"
Jag träffade min underbara familj som jag saknat till tusen, och mina underbara vänner.
oooch nu fick jag precis en bit kitkat i hålet i tungan? Aj! vad ont det gör! JAG DÖR!
Nej iallafall, det var inte det jag skulle skriva om. Jag fick spendera några timmar med familjen och vännerna som sagt, och jag har aldrig varit med om ett så tungt avsked som i lördags. Tur var att jag var alldeles för stressad och nervös över resan för att börja gråta. Dock när jag ringde fredrik när jag var i Bjösta så släppte allt, jag säger bara, tur att jag inte hade smink Och att det var mörkt i bussen. Jag ifrågasätter mig själv varför jag for tillbaka hit. Alla sa hela tiden att "karin det ordnar sig" "det är bara fyra månader till" "du skulle ju sakna barnen och tara och andrew". Ja klart som fan att jag skulle sakna dom, och klart det ordnar sig.. och nej fyra månader är inte mycket, det är ju faktiskt bara lika lång tid till. Men fortfarande. Jag har spenderat allt som allt två veckor tillsammans med killen jag varit tillsammans med i fyra månader.. Vafan liksom?
Och folk gnällde lite halvt på att vi satt ihop? Nej duu.. det gillas inte från min sida faktiskt om jag ska vara ärlig.
Nåväl, det här ska inte vara ett "gnäll-inlägg" det här ska vara ett inlägg fyllt av kärlek och tacksamhet.
För tacksam 'r något jag verkligen är. Till alla er som gjorde att jag faktiskt kunde komma hem, alla som ringde och kollade till mig, alla som (trots att jag blir orolig själv) ringde och oroade sig när jag inte var hemma än. och fredrik, som ringde och skällde på sas, anna som hämtade mig i sundsvall och faktiskt var beredd på att åka ner till gävle på julafton likaså kattis som även hon var beredd på att åka ner tillsammans med anna.
Jag är omgiven av underbara människor som jag älskar över allt annat. Jag är en lycklig människa pga detta. Och jag skäms, faktiskt, jag skäms över de dagarna jag bara gnäller över allt.
Men iaallafall, tillbaka till allt. Jag blev "överfallen" av en tjeje på dublin flygplats som hade varit på samma flyg som mig, förvirrad som få såg stackarn ut att vara. Hon bad om hjälp att hitta till bagage utlämningen. Självklart så hjälpte jag henne, huxflux kommer det fram att hon ska vara aupair en timme neråt från dublin, se där!
Och trevlig var hon ju också. haha. Så nu ska man väl försöka pallra stjärten in till dublin någon helg.
Jag är en tråkig aupair, jag trivs bättre att vara med svenskar, kanske för att jag är så obekväm att prata engelska (fortfarande.)
Nåväl, straffet för att jag fick åka hem en vecka? Kan ni gissa vilken underbar present jag fick av karman? urinvägsinfektion <3
Det bästa var att IDAG tog jag iväg mig till läkaren, fick reda på att jag hade en underbar urinvägsinfektion (som om jag inte visste det?) fick recept på piller och sen fick jag den fina presenten att jag var tvungen betala 50 euro för den där dumma 5 minuters undersökningen! ARGH! så arg jag blir.
Nåväl, Tara var så snäll och lånade ut de pengarna till mig eftersom jag bara hade 25 med mig. och jag var dessutom tvungen att köpa piller.
Sen åkte vi till Enfield och handlade lite, vi insåg båda att vi borde göra mer saker tillsammans, gå på bio, fara och shoppa. Bara hon och jag. Hon är väl för söt? <3
Nej fy, slut på ordbajsning. Puss på er!
over 'nd out
en jävla vecka.. två veckor? jag har inte ens en aning om hur länge det är nu och jag orkar då inte räkna efter heller.
Jag åkte då hem, som ni vet. Efter en sjuhelvetes hemresa. fick umgås med min underbara karl efter fyra månader isär.
Jag blev om möjligt ännu mer kär. Som min käre värdmamma sa idag "he's a keeper"
Jag träffade min underbara familj som jag saknat till tusen, och mina underbara vänner.
oooch nu fick jag precis en bit kitkat i hålet i tungan? Aj! vad ont det gör! JAG DÖR!
Nej iallafall, det var inte det jag skulle skriva om. Jag fick spendera några timmar med familjen och vännerna som sagt, och jag har aldrig varit med om ett så tungt avsked som i lördags. Tur var att jag var alldeles för stressad och nervös över resan för att börja gråta. Dock när jag ringde fredrik när jag var i Bjösta så släppte allt, jag säger bara, tur att jag inte hade smink Och att det var mörkt i bussen. Jag ifrågasätter mig själv varför jag for tillbaka hit. Alla sa hela tiden att "karin det ordnar sig" "det är bara fyra månader till" "du skulle ju sakna barnen och tara och andrew". Ja klart som fan att jag skulle sakna dom, och klart det ordnar sig.. och nej fyra månader är inte mycket, det är ju faktiskt bara lika lång tid till. Men fortfarande. Jag har spenderat allt som allt två veckor tillsammans med killen jag varit tillsammans med i fyra månader.. Vafan liksom?
Och folk gnällde lite halvt på att vi satt ihop? Nej duu.. det gillas inte från min sida faktiskt om jag ska vara ärlig.
Nåväl, det här ska inte vara ett "gnäll-inlägg" det här ska vara ett inlägg fyllt av kärlek och tacksamhet.
För tacksam 'r något jag verkligen är. Till alla er som gjorde att jag faktiskt kunde komma hem, alla som ringde och kollade till mig, alla som (trots att jag blir orolig själv) ringde och oroade sig när jag inte var hemma än. och fredrik, som ringde och skällde på sas, anna som hämtade mig i sundsvall och faktiskt var beredd på att åka ner till gävle på julafton likaså kattis som även hon var beredd på att åka ner tillsammans med anna.
Jag är omgiven av underbara människor som jag älskar över allt annat. Jag är en lycklig människa pga detta. Och jag skäms, faktiskt, jag skäms över de dagarna jag bara gnäller över allt.
Men iaallafall, tillbaka till allt. Jag blev "överfallen" av en tjeje på dublin flygplats som hade varit på samma flyg som mig, förvirrad som få såg stackarn ut att vara. Hon bad om hjälp att hitta till bagage utlämningen. Självklart så hjälpte jag henne, huxflux kommer det fram att hon ska vara aupair en timme neråt från dublin, se där!
Och trevlig var hon ju också. haha. Så nu ska man väl försöka pallra stjärten in till dublin någon helg.
Jag är en tråkig aupair, jag trivs bättre att vara med svenskar, kanske för att jag är så obekväm att prata engelska (fortfarande.)
Nåväl, straffet för att jag fick åka hem en vecka? Kan ni gissa vilken underbar present jag fick av karman? urinvägsinfektion <3
Det bästa var att IDAG tog jag iväg mig till läkaren, fick reda på att jag hade en underbar urinvägsinfektion (som om jag inte visste det?) fick recept på piller och sen fick jag den fina presenten att jag var tvungen betala 50 euro för den där dumma 5 minuters undersökningen! ARGH! så arg jag blir.
Nåväl, Tara var så snäll och lånade ut de pengarna till mig eftersom jag bara hade 25 med mig. och jag var dessutom tvungen att köpa piller.
Sen åkte vi till Enfield och handlade lite, vi insåg båda att vi borde göra mer saker tillsammans, gå på bio, fara och shoppa. Bara hon och jag. Hon är väl för söt? <3
Nej fy, slut på ordbajsning. Puss på er!
over 'nd out
Kommentarer
Trackback
