måndag...

idag kände jag verkligen för att ge upp och fara hem på en gång. Fan vad tungt allt kändes.
Jag kan inte ens förklara varför det var så tungt. Eller varför jag var verkligen på gränsen att ge upp. Skulle det vart minsta lilla (typ om gröten skulle bränts) så skulle jag gett upp och satt mig och gråtit. För jag Vet att jag inte kan bara ge upp. Utan jag måste stanna MINST två veckor, och varför kan jag inte då stanna de 110 dagar som är kvar då? Jag hatar när livet känns tungt. Men det gör väl alla?

Sen satte jag klockan på halv sex, tänkte så fint gå ut och gå. PAH! så morgontrött som jag är, jag stängde av väckarklockan och somnade om. Det var fantastiskt skönt.
Så jag tänkte gå ut och gå med flickorna efter vi lämnat Dualtach på dagiset. PAH! det gick ju jävligt bra. Jag tänkte för det första gå och köpa någon slags salva på apoteket (det är en liten bit att gå). Vad gör dom när vi kommer fram? Dom börjar gnälla och jag visste att det var på gränsen att dom skulle börja gråta, och så ser jag att dom öppnar halv tio. klockan var tjugo över nio. jaha.. jag försökte vänta, men tillslut grät dom så det skar i öronen.
Vilket var hemskt pinsamt när jag mötte folk när jag bestämde mig för att gå hem igen.
Min hud får vänta lite..

Anyways, Nu ska jag städa kylskåpet.. IGEN! städar man kylskåpet varje vecka? Det låter ju bara helt galet ju.

over 'nd out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0