it's quite simple..

Det är lördag.. igen.. det känns som att veckorna går lite för snabbt.

Jag längtar hem.. jag har hemlängtan som en galning. Jag längtar efter... att mitt liv ska starta, är det så man säger?
Jag vill ha ett jobb, jag vill ha ett hem, jag vill vara lycklig och känna att jag har gjort något bra av mitt liv.
Ibland kan jag längta tills jag är 40+ och titta tillbaka, min största dröm är att jag ska vara nöjd när jag gör det. Men det skulle väl vara hemskt typiskt mig att sabba för mig själv, eller?

Folk kanske inte ser det, men jag har växt upp under de här fem månaderna jag varit här. Bara det faktum att jag känner mig ha ork att lägga ner tid på att plugga, plugga till körkortet, plugga klart mina gymnasiebetyg.
Sen att jag känner att jag skulle våga bo hemifrån, jag vågar flytta och ta hand om mig själv.

Det ordnar sig, eller hur?  Det är ju jämt det jag får höra av alla, det ordnar sig. På ett eller annat vis.

Jag är trött på att inte veta bara, jag vill veta vad jag ska bli när jag blir stor, jag vill veta när jag ska dö, och vad som händer mellan nu och då. Vem jag kommer gifta mig med, hur många barn jag kommer att få, om jag ens får några. Var jag kommer bo.. jag vill veta allt!

äh nu ska jag sluta gnälla..

over 'nd out