32..

Helt plötsligt, bara sådär var det 32 dar kvar bara..
På söndag är det exakt fyra veckor innan jag återvänder hemåt, sätter rumpan på ett flyg hem.. till sverige, till verkligheten.
Fan, ni förstår inte hur jag längtar. Det är ingenting som gör mig så lycklig nu som att sitta och dagdrömma om att få komma hem.
Jagvillhemjagvillhemjagvillheeeem.

Jag har aldrig längtat så mycket efter en famn, efter en puss, efter bara det vardagliga sätta-sig-i-soffan-och-slänga-upp-benen-på-kärleken-och-glo-på-film (ellerblispöaditekken).
Jag längtar efter att återgå till det normala. Mitt hjärta är inte helt när jag inte får vara med er, det vet ni va?


Iallafall, jag skulle åkt på bio ikväll med värdmamma, vi skulle se sucker punch. Och tanken var att vi skulle gå imorgon, men då skulle hennes syster komma. Så andrew ringer och frågar om jag och hon ska gå ikväll istället (hon var sen hem), så vi skulle gå då. Jag gör mig i ordning, dvs. smink, kläder och hår. Sen PRECIS när jag är klar så säger andrew att hon precis ringt och sagt att hon hade för ont i ryggen så vi kunde inte gå ikväll.
Jag hanterar inte besvikelse bra när jag har pms... (ellerpälskkalladedetförms...förjagharredanmens). Så jag är bitter och vill bara lägga mig och sova..

så godnatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0