fredag...
det är äntligen fredag, hörni. Fan, jag får alltid känslan av att veckorna går för snabbt för att jag ska hinna med att ens försöka greppa tag om dom.
Jag låg igår innan jag skulle sova och kollade igenom min systers resa hit, när hon var här en vecka. Och det var bilder, bilder på barnen. Och hur ska jag kunna lämna dom?
När jag känner en klump av saknad i magen när jag ser dom bilderna och då är jag i samma hus som dom?
Det är dessutom omöjligt att dra sig undan när dom är mitt jobb. Dra mig undan gör jag alltid när jag försöker hålla mig från att bli sårad.
Det värsta är att det känns som att jag kommer sörja, gråta, när jag åker härifrån. Men dom här kommer bara gå vidare, jag vet jag är fjantig. Klart jag inte vill att dom ska brista i gråt och ba "ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH FAR INTE!" men allvarligt.. den delen av mig som vill vara fjantig och vågar vara fjantig vill nästan det..
Grejen är ju den att dom har ju gett mig erbjudandet att stanna hur länge jag vill, hur lääänge jag vill.
Skulle jag inte haft fredrik hemma, och anna hemma, och vara så nära min familj så skulle jag ha stannat åtminstonde två år.
Det roliga är att jag minns hur jag tänkte "men ett år? det är ju ingenting.. två år kanske.. nej det är för lite det också.. undrar om jag får stanna längre än det?"
Och nu har det gått tre månader och jag längtar hem.. och samtidigt inte. Åh fy, ni anar inte hur galet förvirrad jag är. haha
En total sanning ska ni få i varje fall, det är skönt att vara här och växa upp, lära mig att ta hand om mig själv.
Sen att jag lär mig ta hand om barn, att jag får chansen att inse att jag faktiskt KAN bli mamma senare i livet är bara ett stort plus faktiskt.
Och ja, det är omöjligt att inte tänka på att själv bli mamma när man tar hand om barn.. så ni får ursäkta mig för det. Det är dock många år kvar innan jag ens tänker på något sånt.
Imorgon blir det iallafall teater med Julia, John Gabriel Borkman av Henrik Ibsen. Den verkar riktigt bra.
Sen blir det några pubar sådär. Känns härligt att göra något annat.
Ikväll blir det en massa jobb, egentligen inte eftersom dom lägger barnen innan dom far. Pinsamt lätt..
Och bara för att jag säger det så kommer Dualtach vara vaken hur länge som helst... och vara en pina
over 'nd out
Jag låg igår innan jag skulle sova och kollade igenom min systers resa hit, när hon var här en vecka. Och det var bilder, bilder på barnen. Och hur ska jag kunna lämna dom?
När jag känner en klump av saknad i magen när jag ser dom bilderna och då är jag i samma hus som dom?
Det är dessutom omöjligt att dra sig undan när dom är mitt jobb. Dra mig undan gör jag alltid när jag försöker hålla mig från att bli sårad.
Det värsta är att det känns som att jag kommer sörja, gråta, när jag åker härifrån. Men dom här kommer bara gå vidare, jag vet jag är fjantig. Klart jag inte vill att dom ska brista i gråt och ba "ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH FAR INTE!" men allvarligt.. den delen av mig som vill vara fjantig och vågar vara fjantig vill nästan det..
Grejen är ju den att dom har ju gett mig erbjudandet att stanna hur länge jag vill, hur lääänge jag vill.
Skulle jag inte haft fredrik hemma, och anna hemma, och vara så nära min familj så skulle jag ha stannat åtminstonde två år.
Det roliga är att jag minns hur jag tänkte "men ett år? det är ju ingenting.. två år kanske.. nej det är för lite det också.. undrar om jag får stanna längre än det?"
Och nu har det gått tre månader och jag längtar hem.. och samtidigt inte. Åh fy, ni anar inte hur galet förvirrad jag är. haha
En total sanning ska ni få i varje fall, det är skönt att vara här och växa upp, lära mig att ta hand om mig själv.
Sen att jag lär mig ta hand om barn, att jag får chansen att inse att jag faktiskt KAN bli mamma senare i livet är bara ett stort plus faktiskt.
Och ja, det är omöjligt att inte tänka på att själv bli mamma när man tar hand om barn.. så ni får ursäkta mig för det. Det är dock många år kvar innan jag ens tänker på något sånt.
Imorgon blir det iallafall teater med Julia, John Gabriel Borkman av Henrik Ibsen. Den verkar riktigt bra.
Sen blir det några pubar sådär. Känns härligt att göra något annat.
Ikväll blir det en massa jobb, egentligen inte eftersom dom lägger barnen innan dom far. Pinsamt lätt..
Och bara för att jag säger det så kommer Dualtach vara vaken hur länge som helst... och vara en pina
over 'nd out
Kommentarer
Trackback
