18/06-10 - nattens händelser
Nu är klockan 16.45 ungefär istället. Har fått veta exakt vad som hände hos veterinären.
När dom snittar så klämmer dom av navelsträngen med en peang (för er som inte vet vad det är... kolla upp det), en ganska stor peang desstuom. och man gnuggar ju liv i dom när dom är nyfödda och tydligen så hade hon en lite svag bukhinna antagligen så peangen gnuggade ovanför navelsträngen så det gnuggades upp ett hål, i guess. Och så ploppade lite tarmar ut, när dom då skulle trycka in tarmarna och sy igen hålet så revs det upp lite mer så det blev ett rätt stort hål, iallafall så sydde dom igen det..
jag lär aldrig bli veterinär någonsin i mitt liv.. ;o
Iallafall när mamma kom hem från umeå (veterinären..) så gavhon ehra till mig, det var inte riktigt bra, hade sovit dåligt, hade pms och var lite allmänt nere så jag grät ungefär konstant..
Jag satt iaf inne i rummet med resten av valparna och kitty(mamma-hund), men tillslut så tyckte mamma att kitty blev så orolig och mamma blev orolig över att kitty kanske skulle sluta producera mjölk så jag tog med ehra till mitt rum.
Hon bara skrek och det rosslade när hon andades, jag ville dunka henne i ryggen eller något för att få henne att hosta men jag gjorde såklart inte det. Hon lugnande ner sig runt ett, det slutade rossla och hon började bete sig som att hon letade efter kitty/mat, så jag gick ner till mamma och tänkte att hon kanske ville äta, men hon vägrade..
Så det var bara att gå upp igen. Hon skrev i omgångar, och sov lite grann. Hon sov då banne mig mer än jag iaf.
Var vaken hela natten i rädsla av att jag inte skulle vakna av att hon skrek eller att hon skulle sluta andas.
runt fem började mitt tålamod ta slut och min frustation ta över, jag började gråta i massor.
Runt sju så kom mamma upp till mitt rum och jag hade slocknat på min säng med ehra i famnen, jag var övertygad om att hon skulle fara och ta bort henne, men var alldeles för trött för att protestera, dessutom kändes det orättvist mot valpen att hon skulle få lida mer bara för att jag inte ville ge upp.
Men så ringde mamma kanske tio-tjugo minuter senare och sa åt mig att komma ner och titta, och vad gör hon då om inte äter? Förstår ni den totala lyckan?!
Så nu äter hon som en liten gris, och hänger med sina syskon. Vi ser väl om det håller i sig, det kan ju ha blivit något fel på tarmarna när dom åkte ut, men förhoppningsvis så går allt bra. Men ta i trä och ropa inte hej för tidigt!
När jag "släppte bomben" för mamma att hon SKA heta Ehra så dissade hon det inte ;o Hon sa något i stil med att "ja, det är ju en E-kull så" (vi kör bokstäver på stamtavlenamnen;) vi är på e nu, alltså alla heter något på e), hon sa också att det fanns någon stjärna som hette ehra. Så nu är det officiellt, om hon överlever så heter hon Wild'n beautys Ehra Madrigal ;D
over 'nd out
När dom snittar så klämmer dom av navelsträngen med en peang (för er som inte vet vad det är... kolla upp det), en ganska stor peang desstuom. och man gnuggar ju liv i dom när dom är nyfödda och tydligen så hade hon en lite svag bukhinna antagligen så peangen gnuggade ovanför navelsträngen så det gnuggades upp ett hål, i guess. Och så ploppade lite tarmar ut, när dom då skulle trycka in tarmarna och sy igen hålet så revs det upp lite mer så det blev ett rätt stort hål, iallafall så sydde dom igen det..
jag lär aldrig bli veterinär någonsin i mitt liv.. ;o
Iallafall när mamma kom hem från umeå (veterinären..) så gavhon ehra till mig, det var inte riktigt bra, hade sovit dåligt, hade pms och var lite allmänt nere så jag grät ungefär konstant..
Jag satt iaf inne i rummet med resten av valparna och kitty(mamma-hund), men tillslut så tyckte mamma att kitty blev så orolig och mamma blev orolig över att kitty kanske skulle sluta producera mjölk så jag tog med ehra till mitt rum.
Hon bara skrek och det rosslade när hon andades, jag ville dunka henne i ryggen eller något för att få henne att hosta men jag gjorde såklart inte det. Hon lugnande ner sig runt ett, det slutade rossla och hon började bete sig som att hon letade efter kitty/mat, så jag gick ner till mamma och tänkte att hon kanske ville äta, men hon vägrade..
Så det var bara att gå upp igen. Hon skrev i omgångar, och sov lite grann. Hon sov då banne mig mer än jag iaf.
Var vaken hela natten i rädsla av att jag inte skulle vakna av att hon skrek eller att hon skulle sluta andas.
runt fem började mitt tålamod ta slut och min frustation ta över, jag började gråta i massor.
Runt sju så kom mamma upp till mitt rum och jag hade slocknat på min säng med ehra i famnen, jag var övertygad om att hon skulle fara och ta bort henne, men var alldeles för trött för att protestera, dessutom kändes det orättvist mot valpen att hon skulle få lida mer bara för att jag inte ville ge upp.
Men så ringde mamma kanske tio-tjugo minuter senare och sa åt mig att komma ner och titta, och vad gör hon då om inte äter? Förstår ni den totala lyckan?!
Så nu äter hon som en liten gris, och hänger med sina syskon. Vi ser väl om det håller i sig, det kan ju ha blivit något fel på tarmarna när dom åkte ut, men förhoppningsvis så går allt bra. Men ta i trä och ropa inte hej för tidigt!
När jag "släppte bomben" för mamma att hon SKA heta Ehra så dissade hon det inte ;o Hon sa något i stil med att "ja, det är ju en E-kull så" (vi kör bokstäver på stamtavlenamnen;) vi är på e nu, alltså alla heter något på e), hon sa också att det fanns någon stjärna som hette ehra. Så nu är det officiellt, om hon överlever så heter hon Wild'n beautys Ehra Madrigal ;D
over 'nd out
Kommentarer
Trackback
