it's quite simple..

Det känns väldigt positivt när jag tydligen är för krånlig för att ens vissa personer ska kunna umgås med mig.
Det är ju väldigt charmigt.

Det verkar bara byggas på, olika saker jag måste bättra på hos mig, men när jag inte ens vet hur?
ni får stå ut med ett klagomåls rikt inlägg idag.

För någon dag sedan sa en (för mig) god vän upp kontakten med mig. Till historien hör det till att vi var bra kompisar när jag precis hade flyttat hit men eftersom jag var som jag var så blev jag väl för jobbig eller något för honom att hantera, och det tycker jag inte var något, jag förstår fullkomligt varför.
Men då började vi prata för någon månad sedan igen och vi började umgås rätt mycket, men nu för en, en och en halv vecka sedan slutade han plötsligt prata med mig. Och så för någon dag sedan bestämde jag mig för att ta tag i det och fråga vad det var om. Och då fick jag höra att jag var för svår för honom att tolka?! det enda jag hört av mina vänner i så gott som hela mitt liv är att jag är så äckligt lätt att tolka.
I början när vi började prata igen så sa jag till honom att jag är blyg, men ändå så har hanmage att klaga på att jag inte pratar? jag är INTE en pratsam person. Jag har förstås mina stunder, och jag menar.. med de som jag känt hela mitt liv så är jag såklart pratglad.

fortsättning följer.. ska ut i skogen med mor.