it's quite simple..

Okej, jag har väl försökt låtsas som att allt är bra med mig... att livet leker, medan det i själva verket faktiskt är uppror inuti mig. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre, när det äntligen känns som att allt faktiskt kommer att bli bra så faller jag igen. Jag är less på det.
Ända sedan jag kom hem från Dorotea så har jag fått höra "du har blivit så annorlunda", "du har attitydsproblem", "mår du dåligt, karin?". Vad ska jag säga då? Ja jo, jag har blivit annorlunda, jo jag mår väl inte super duper. Men attitydsproblem? Njae, kan jag inte påstå att jag har.
Men när jag säger att ja jo, jag mår nog lite piss just nu, så frågar dom varför jag mår dåligt... jag svarar att jag inte alls vet. Endel påstår att man alltid vet varför man mår dåligt, inte jag... jag vet inte, jag har inte ens en enda liten aning.
Eller vet jag egentligen?
Vet jag egentligen vad som pågår inuti mig?