you rock my world, you twist my mind...

detta är den enda dagen denna vecka som jag har varit ledig, phew. skönt att få vara ledig några timmar iallafall.
vi var ut igår. jag vet faktiskt inte om jag tyckte det var såå jätte kul. jag kände mest för att få ha en slapp-kväll med chips, dipp och film eller något liknande iallafall.
Det kom in en enda person till affären igår, jag sålde för 129 kronor. Herregud! det kändes lite meningslöst att sitta där. även om det bara var för tre timmar. Jag tror jag ska be dom att köpa in några vattenpistoler. Kom in några och frågade efter sådana. Jag har suttit i sex dagar nu och lyssnat på p3. Jag gillar p3...eller? Jag gillar verkligen inte Mitt P3. Usch, det är fruktansvärt och jag klarar verkligen inte av det. Jag får en väldigt stor lust att stänga av radion bara jag hör att det snart ska vara. Men om jag stänger av radion...vad ska jag då göra? några förslag?
Jag har börjat få en stark hemlängtan. jag förstår inte riktigt hur jag ska klara av att vara här i nästan två månader när jag har efter två veckor en sån stark hemlängtan att jag har lust att lägga mig ner på golvet att gråta.. och jag saknar mamma, usch vad jag saknar henne... men det blir väl skönare att komma hem när jag väl ska hem eller hur?!
Det är det jag håller fast vid.

Idag var det några som krockade här i dorotea, en femton-årig tjej och ett gammalt par i en EU-mopedbil. Tjejen körde en EU-moped. Jag vet inte exakt hur dom krockade. Men vi körde förbi mopedbilen och den var kvaddad på passagerar sidan, dom sa att tjejen slog huvudet i deras framruta. De försökte återuppliva henne i en halvtimme innan helikoptern kom. Jag vet inte om dom fick liv i henne eller inte. De tog henne iallafall till sjukhuset och sådär.
Det gamla paret överlevde tydligen,fick inga större skador tror jag. Men jag tror att det var hans fel. Han skulle inte köra. Enligt vad jag har hört så är han typ över nittio och de hade redan tagit ifrån han bilkörkortet, och har tydligen inte alls något trafik-vett.  Jag är arg, det var hans fel. Tänk att mista sin dotter, tänk om hon inte överlever..
eller tänk om hon får hjärnskador av att hon var utan syre i hjärnan för länge.
Jag orkar inte vara arg, men jag sörjer, så fan vad jag sörjer. Inte för att jag kände henne, inte för att jag kommer härifrån. Men för att det hände, för att sådana här saker inte borde hända, för vad hennes familj måste känna och gå igenom just nu. Fy fan vad de måste ha ont...
slut för mig idag..

over 'nd out


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0