it's quite simple..

jag har spenderat ett antal dagar hos min syster 20+ mil bort.. Jag har haft det jätte mysigt med henne och systerdotter och hela kalaset.
Det har väl egentligen inte hänt allt för mycket precis.
Kom precis hem till pojkvän efter att ha haft surströmming-fest hos mamsen. Inte alls lika gott som jag minns det, tyvärr. Nu får jag istället dras med en äcklig surströmminglukt på händerna och en missnöjd mage, inte värt det.
Till helgen tror jag att jag och nana ska på åselemarknaden, brukar vara rätt underhållande att åka till. Känns dock lite surt att det tar två timmar att köra.
Yey, fyra timmar i en bil på en dag, det ser vi fram emot ;)

Jag har ett tips till er! jag äälskar pretty little liars (en b-ig fjant serie.. inget värt att kolla på egentligen, men jag ÄLSKAR den), det var inte tipset.. tipset kommer här; dom spelar sjuuukt bra musik. Så här har ni den bästa låten jag hittat, for now.




jag är värd guld eller hur? Han finns rakt på spotify, förstår ni min lycka? :D

Puss på er!

jag har hunnit vara sjuk som en BEST och lite såna saker.
Fick något halsfluss-liknande och fick mirakelmedicin fört som fick mig att bli bra på ett par dar.
YAY MEDICIN!

jag är trött som ett djur, varför kan jag inte svara på, för jag vet inte alls.

Ih! jag har tjatat om den här trailern till jag vet inte hur många, men den är sååå äcklig. The human centipede, den är väl från 2009 va? Anyways, det ska komma en tvåa, och igår läste jag på aftonbladet att tvåan har blivit bannlyst i england, ftersom det var någon sjuk karl som hade fått nå sexuellt ut ifrån den första filmen och ville göra en riktig mänsklig tusenfoting???!! hur sjuka människor finns det egentligen?
Åh just, filmen handlar om en kirurg som vill göra en mänsklig tusenfoting, som ni kanske förstod..
Det värsta är att jag mådde så illa efter bara 'trailern' att jag var verkligen påväg att kräkas, det var sådär precis preeecis påväg ungefär.
Men det värsta är att jag MÅSTE se den, min gamla självdestruktivitet slår igång ? XD jag vet inte alls, jag MÅSTE bara se den.
Fredrik laddade ned den... tror ni att jag kommer kunna hålla mig ifrån den? naah. tror inte jag i varje fall.

Jag sitter f.ö hemma hos min systeryster och tar hand om hennes hundar, som den snälla lillasyster jag är ;)
Jag lär dock somna inom en snar framtid, haha.

äh nu ska jag sluta prata strunt. mama luvs yah

hahaha jag insåg precis en sjukt störande sak..
min käke har blivit konstig så jag kan inte bita ihop framtänderna på rätt sätt. GRR! finns det inte käkoperationer som gör att allt fixas lite magiskt, helst så ska inte det göra ont heller..

Jaaag har köpt mamsens födelsedagspresent btw, bättre sent än aldrig right?

ööhem, mer då? Midsommar börja närma sig och jag har i princip inga planer.
Jaag sitter och överväger att beställa hem löshår någon gång i framtiden (troligtvis om typ ett år då mitt hår redan hunnit växa till sig så det ser normalt ut XD)
jag har i princip blivit besatt av Glee-låtarna på spotify..
Jag har börjat läsa en bok som heter "när jag fyller 30 ska jag vara smal", jakt på inspiration för att banta? yep.

mama loves yah

Jag har gått de senaste dagarna och undrat på allvar om jag är gravid, jag har mått illa (big time), varit yr, ont i brösten, känt mig uppsvälld. Jag vet, ni tänker "herregud tjejen du har i princip haft mens i tio år du borde kunna det där med symptom på mens".. meeen jag har ALDRIG mått illa ELLER varit yr pågrund av det..
Dessutom hade jag noll mensvärk.
Men tack och lov så phaow! så fick jag det ba! och nu kom såklart mensvärken också. är dock fortfarande yr och halvt illamående.
skit man får ta som tjej, right?

Anledningen till att jag skriver det här är för att jag är toootalt ointressant och just nu sjukt ointresserad av att skriva något.

mama loves yah!

ärligt talat så har jag... Ingenting vettigt att skriva om.
I mitt huvud vimmlar det av.. studsa-på-rosa-moln, irritation, trötthet, allmänna funderingar om framtiden..

Något jag verkligen veeeherkligen vill är att veta framtiden, jag vill veta vad som är värt att satsa på, vad som kommer att hända, ALLT.
Men jag vet, det finns en mening man inte vet, det finns alltid en mening för allt.
MEN det är ju irriterande!

aaaanyways...

Jag är alldeles för orolig för att missa bokade tider, jag klev upp klockan sex när fredrik åkte på jobbet för att jag vill vara säker att jag inte ska missa tandläkartiden (klockan tio).. så jag ska pimpla kaffe tills dess.. yay!

Min handledare på arbetsförmedlingen ringde för ett litet tag sedan. Nu är det så att jag har stora planer för mitt liv, och lycklig över att jag har en plan är jag kan jag lova.
Jag ska förhoppningsvis börja på en skola, antagligen är det ett år bort innan jag får börja. Och jag ska plugga till frisör.
Men med min tur, bara för att jag hoppas så mycket, så är det något som kommer göra att jag inte kan fara.
Men jag kan med säkerhet säga att jag aldrig hoppats på något så mycket i hela mitt liv. Jag har äntligen kommit fram till vad jag vill bli, och jag tror jag skulle kunna bli bra i det.
Så jag är fan på vippen att bli religiös för det.

Igår var den värsta humörsvängning...skvällen jag haft sen jag var sexton.
Jag spenderade kvällen med anna, när hon väl hade åkt så började jag gråta i princip tills fredrik kom hem.
När han väl kom hem så skrattade jag och hade mig, sen stängde han helt random av tvn och föste iväg kontrollen, jag blev sur och han går och hämtar kontrollen, startar tvn och slänger kontrollen till mig. Envis som jag blir när jag blir sur så stänger jag av tvn och slänger iväg kontrollen, han blir sur och självklart så får jag dåligt samvete för hur jag beter mig så jag börjar grina.. haha tacka vet jag hormonsvängningar <33
Jag är glad att det inte är ofta det händer alltså.
Det funkar inte med dom här ppillrena tydligen, det är sen jag började med dom jag har börjat få sån sjuk pms.

aaanyways, jag mår BRA mycket bättre idag, jag är rakt av lycklig, wheeey!

Jag hade tandläkar-tid idag.. ehe.. MEN JAG ÄR FORTFARANDE OSKULD! (lagnings-oskuld vill säga).. jag hade två början på hål, och jag ska dit på måndag och dom ska slipa till min bettskena så jag får börja använda den igen (YEEY.. en andedräkt som dödar varje morgon igen (Y)), men mina käkmuskler är så spänd att det kändes som att hon försökte slita bort dom när hon inte ens tog i lika mycket som hon brukar.. nåväl, huvudvärk och knäckande käke kanske upphör om jag börjar med den där finingen igen..

jag har ju blivit en bloggfantast, jag läser miljoner bloggar. Många av tjejerna har börjat med att få sina läsare att skicka in bilder på sina kroppar och såna saker de skäms över. Jag vet inte hur många läsare som verkar ha skickat in bilder på sina armar och säger att dom skäms över sina ärr.
Jag vet att mina armar är väldigt tabubelagt i min familj, dom gillar inte alls att det ens nämns. Det förstår väl jag också, jag menar det är ju ändå en tid från mitt liv, vårt liv, som inte var.. särskilt underbar.. alls.
Men ändå, det är en del jag inte vill glömma, för enligt mig är det en del av vad som gjort mig till mig.
Det jag ville ha sagt är att jag skäms inte över mina armar, jag bryr mig inte alls faktiskt.
Jag hade väl en period då jag precis slutat då jag hatade dom, men ärligt talat så var det inte för att jag var rädd för kommentarer, det var den enkla anledningen att det gjorde det svårare att hålla fast vid mitt beslut att sluta.

Trots att mina ärr har blekts mycket så syns dom ju tydligen, för det är fortfarande personer som kommenterar dom. Det är sällan, men det händer. Det roliga är att jag fortfarande inte  vet vad jag ska svara utan att låta otrevlig eller dra hela min livshistoria. För come on, jag vet ju att  folk blir nyfikna. Jag blir ju det iaf.
Faktiskt så stör det mig mer när dom bara rätt fram sitter och glor på armen som är värst men frågar inte, det är ju förstås rätt.. otrevligt att fråga någon man inte känner rakt ut. Men på något vis känns det ändå bättre än att dom bara ska sitta och glo.
Ni vet hur dom säger att karlar bara glor på kvinnors bröst? (MY EYES ARE UP HERE!!) Mina armar är mina tuttar.. hahahah.

Något som dock stör mig, väähääldigt mycket är när tjejer lägger upp fem miljoner bilder på bilddagboken på sina armar, jag vet att jag var så när jag var 14-15. Men de här tjejerna är 20-21.. man borde väl ändå inte låta ens armar definiera vem man är? eller har jag fel?
Jag vet självklart av erfarenhet att det är svårt att ens tänka på något annat, man vill bara skrika ut "jag mår skit" och det vill man gärna göra med bilder på sina armar, för det är ju ett ganska tydligt tecken numera på hur man mår.
Men man är så mycket annat än bara några sår.

Nu svammlar jag ju bara.. Som vanligt vet jag inte när jag ska sluta :D
Jag vet egentligen inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget, jag ville bara.. skriva av mig lite.

Problemet är att jag har inget behov av att skriva, jag vill inte skriva just nu.
Jag vet att det är ytterst få som läser det här, men fortfarande så är det ju ett par.
Jag sitter dessutom knappt vid datorn numera, jag känner inte för det.
Jag har fullt upp med att försöka dela upp min tid och spendera så mycket som möjligt med så många jag bara hinner med. Jag tänker inte förneka att jag favoriserar fredrik just nu. Men come on?! Jag har varit ifrån honom i nio månader, jag måste väl få spendera tid med honom.. eller?
Jag är f.ö lite extra kär idag. Av ingen anledning alls egentligen. Det är en mysig känsla, det där lyckoruset så fort jag ser honom.

Jaaaag.. var ut igår, det blev.. ja låt oss säga såhär; klockan är halv ett på natten efter och jag är fortfarande halvt illamående. Haha! Bevis på att jag är ovan att dricka? oh yes..
Men jag hade kul.. haha. jag försöker låter bli att fundera så mycket. Men det var roligt.

mama loves yah!

Jag har ingenting att skriva om, mitt liv flyter väl på.. tar hand om hundar på förmiddagsveckorna och eftermiddagsveckorna är mitt liv fri.

Jag har.. ingenting vettigt att skriva, vi hörs sen.. jag tar tag i det här... sen

mama loves yah

Jag vet inte vad jag ska säga, jag har ingenting vettigt att prata om.
Jag har JÄTTE pms, jag lyckades göra illa fredrik tre gånger igår och jag.. var verkligen tvungen att hålla mig från att gråta i frustration XD
Jag är f.ö väldigt kär. Alltså V-Ä-L-D-I-G-T.
Det var länge sedan jag kände ett sånt här lyckorus.

Jag har en känsla i magen som säger att om jag skulle stannat längre i irland så skulle nog jag och fredrik inte hållit mycket längre till. Jag vet inte oom det är så (för jag är rätt envis och jag har en känsla av att karln är det också), men det känns som så. Medans nu.. jag är bara.. nykär och har pirr i magen och huttanduttan och bluttanblä.

Nä nu ska jag sluta med mitt loveydovey..

mama loves yah!

Så nu är jag hemma, safe and sound.
Ni kan pusta ut, men har ni inte hört att jag är hemma så.. tror jag inte att ni har hållit andan och varit oroliga.

Jag saknar barnen, och andrew och tara. Och Christina. Omöjligt vad man kan sakna en person man allt som allt träffat under en helg :o
Jag har haft roligare med henne än vad jag haft... på länge. Alltså jag har SKRATTAT.
Barnen...dom har .. det känns lite som att jag har tappat en liten del av mig själv. Jag vet inte.. jag kan absolut inte ens i närheten jämföra det med en mamma som förlorat sitt barn. Men jag..sörjer.
Jag vet, jag vet.. Jag kommer ju åka tillbaka. Men allvarligt.. Jag är VAN att ha dom runt mig varje dag, alla dagar. Jag älskar dom OERHÖRT!
Dom är mina bebisar ju <3

Men jag tänker inte förneka det faktum att det är oerhört skönt att äntligen vara hemma igen.

Jag ar i princip pavag hem nu alltsa. Christina kommer idag sa jag har packat allt och haller pa att tvatta sangklader..
Det kanns sa hemskt att stanna kvar, och fa inte sova i sin egen sang.
Jag har min sista arbetsdag idag.. Det kanns tungt, och ibland funderar jag pa om unge herr carroll kanner pa sig att jag ska fara, for pojken har ALDRIG sagt att han alskar mig sa ofta som han gor nu.
Jag far hora det atminstonde 5 ganger per dag.
och han drar alltid igang saorlaith som drar i sin tur igang erin.
Igar var det typ;

Dualtach "Karin, I love you!"
Jag "I love you too, Dualtach"
Saorlaith "Karin, I love you!"
Jag "I love you too, Saorlaith"
Erin "I love you, Karin"
Jag "I love you too, Erin"
Saorlaith "I love you, Erin!"
Erin "I love you, Saorlaith!"
Saorlaith "I love you, Dualtach!"
Dualtach "I want to watch my program now"

XD haha dualtach the partypooper. :P

Naval ska slanga in tvatten i torktumlaren nu..

Mama loves yah!

ah bara for att jag sa att jag inte skulle skriva nagra fler inlagg sa kanner jag ett sug efter att skriva.
Jag sitter da fortfarande vid Taras dator da min dator ifraga har gett upp. Jag testade starta den igarkvall och insag efter forsta startrutan att jag orkar inte braka med den.
Jag har alltsa fyra dagar kvar, tva arbetsdagar kvar. Det ar ju helt galet.
Och jag insag att for ett ar sedan kunde jag inte ens dromma om att om nagra mander skulle jag fa torka skit och snor och tarar och trosta, och stada, och stryka klader, och tvatta klader.. och laga mat?!
Naval livet blir aldrig som man tror.
Jag var ju tillochmed ganska saker pa att jag knappt gillade barn som jag inte var slakt med.
Nu istallet.. sa har jag tre barn som ar dom vackraste, mest underbara barnen en aupair kan onska sig.
Aven nar dom grater.

Jag vet att de som pratar med mig pa skype nar jag jobbar hor bade mig skalla och dom grata, men jag alskar dom som om dom skulle vart mina egna.

naval jag ville bara.. saga nagot.

Jag ar forkyld foresten, vet inte om jag skrivit det tidigare. 
Jag har en hosta som gor att jag har en konstant huvudvark, det ar plagsamt att hosta, for det blir ju varre tryck i huvudet da.
Jag har ont i lungorna och ryggen.
Jag snyter ut jag vet inte hur manga liter snor per dag, men anda sa ar jag stolt over mig sjalv. Jag har aldrig velat snytit mig jag MEN NU GOR JAG DET! :3

na fan nu snackar jag bara blajj.

mama loves yah!

xx

jag har fortfarande taras dator sa jag tankte.. ett litet inlagg till innan jag drar vidare hemat skadar val inte.
Jag ar dundersuperforkyld och jag bestamde mig for att aka till sara igar.. taxibolaget svarade inte sa jag cyklade (smart drag av en dundersuperforkyld manniska).
Sa nu har jag en underbar, rivande, plagsam hosta.. yey.

puss p[ er

Ska jag vara ärlig så är jag på bristnings gränsen nu.
Igår brast mitt humör totalt, jag grät i närmare tre timmar. Jag är nervös och orolig och ledsen.
Och det har jag skrivit en miljon gånger här, så det är ingen mening att jag drar upp det igen.
Men allt har förvärrats. Och det blir bara värre ju närmre jag kommer dagen jag ska åka.
Det är just det att jag är så förvirrad, det är det som gör att jag bara vill gråta hela tiden.
Dom försöker trösta mig, och alla andra försöker trösta mig med att säga "men dom/vi finns ju kvar, du kommer ju komma tillbaka"..
Det funkar inte, jag är fortfarande så rädd att jag ska tappa bort dom längs vägen, eller dom ska glömma bort mig.
Men sen å andra sidan vill jag ju åka hem, jag kan sitta och dagdrömma i timmar om att komma hem, till fredrik, mamma, kattis, anna...alla
och "vakna upp" med ett stort drömmande leende på läpparna.
Men det kan inte hjälpas, jag är orolig, för allt. Vad kommer hända när jag kommer hem?
Vad ska jag göra? Kommer jag och fredrik stå ut med varandra in person? Kommer jag bryta ihop av att bo hemma hos mamma igen?
Mamma säger att jag oroar mig för mycket.
Alla verkar vara en sån där "det löser sig"-människa.

puss på er