it's quite simple..

Jag.. börjar känna mig rätt frustrerad, mesta dels på mig själv. Jag orkar inte göra något förutom jobba, äta, skita, sova och umgås med anna. 

Jag har ingen vilja att göra något annat. Egentligen skulle jag kunna klara mig utan äta och skita också... men det känns ju rätt..livsnödvändigt att göra. 

Eller..det är ju faktiskt en sak jag vill, jag vill åka till pojkvän, han den där som fortfarande efter två år får mig att känna mig som nykokt spagetti i hela kroppen. Han den där som jag inte har träffat på... nästan två månader.  Eller att han ska komma hit. Men inget av de två är ens möjliga just nu. 

Jag har verkligen inte tid då jag jobbar varje dag i veckan, och han.. tja han pluggar ju. 

Jag vill få hem han, och jag vill få hem han nu! 

 

 

Jag fyller år om två veckor.. och om tre åker jag till irland, äntligen får jag träffa min underbara extra familj. Jag kan knappt vänta. Jag ska få träffa dom där tre barnen som jag älskar som mina egna, och andrew och tara som är som.. jag vet inte ens hur man ska beskriva dom. Storasyskon är inte bra, en extra mamma och pappa är verkligen inte rätt. Jag kan inte komma på något bra alls. 

 

Jag har börjar återuppliva gammal musik, typ creed, 3 doors down (yup, jag lyssnar och GILLAR dom två banden), system of a down (när jag är på det humöret) och nine inch nails. 

och massa annat.