fredag..
tung fredag, sjukt jobbig dag. Men samtidigt helt underbar.
Jag blir alltid lite nykär så fort jag sitter på det där tåget som tar mig till pojkvän.
Jag fick sova tre timmar innan jag klev upp, klockan tre imorse, för tåget gick kvart över fem. Asjobbigt.
Jag somnade i... eh i älvsbyn, för där stod vi still. Sedan när vi väl började rulla igen så vaknade jag, väldigt väldigt bitter.
När jag väl kom fram så lubbade jag genom heeela stan för att ta mig till busshållplatsen och åkte iväg till karlns nya lägenhet. Rätt söt lägenhet, liten men väldigt mysig.
Jag skulle faktiskt vilja ha den här till mig själv. Lagom är den.
...jag vill aldrig fara härifrån, okej? Jag tar hit min familj och anna och sen är jag nöjd, då vill jag aldrig fara någonstans.
Jag gillar Luleå, har gjort det sedan jag var i högstadiet. Jag sa redan i åttan att jag ville flytta hit.
Ingen verkar ta mig på allvar så jag säger att jag vill flytta hit på heltid. Inte ens dom på personal strategerna.
Men ingen tog mig på allvar så jag sa att jag skulle flytta till irland ett år heller. Tji fick ni som inte trodde på mig då! och tji ska ni fasn få den här gången också!
Det enda som känns jobbigt är ju självklart att det är trots allt 36 mil till min älskade lilla systerson , min ena syster och mamsen. Och Ännu längre ifrån resten av min underbara älskade familj.
Men jag lovar att vi ses ändå <3
Jag blir alltid lite nykär så fort jag sitter på det där tåget som tar mig till pojkvän.
Jag fick sova tre timmar innan jag klev upp, klockan tre imorse, för tåget gick kvart över fem. Asjobbigt.
Jag somnade i... eh i älvsbyn, för där stod vi still. Sedan när vi väl började rulla igen så vaknade jag, väldigt väldigt bitter.
När jag väl kom fram så lubbade jag genom heeela stan för att ta mig till busshållplatsen och åkte iväg till karlns nya lägenhet. Rätt söt lägenhet, liten men väldigt mysig.
Jag skulle faktiskt vilja ha den här till mig själv. Lagom är den.
...jag vill aldrig fara härifrån, okej? Jag tar hit min familj och anna och sen är jag nöjd, då vill jag aldrig fara någonstans.
Jag gillar Luleå, har gjort det sedan jag var i högstadiet. Jag sa redan i åttan att jag ville flytta hit.
Ingen verkar ta mig på allvar så jag säger att jag vill flytta hit på heltid. Inte ens dom på personal strategerna.
Men ingen tog mig på allvar så jag sa att jag skulle flytta till irland ett år heller. Tji fick ni som inte trodde på mig då! och tji ska ni fasn få den här gången också!
Det enda som känns jobbigt är ju självklart att det är trots allt 36 mil till min älskade lilla systerson , min ena syster och mamsen. Och Ännu längre ifrån resten av min underbara älskade familj.
Men jag lovar att vi ses ändå <3
Kommentarer
Trackback
