tisdag..
Bättre dag idag. På fredag har jag varit här en månad. Och som min pappa sa till mig igår; dumt att bli kär när man ska fara bort såhär.
Det har varit en lång månad, men samtidigt har den gått så fort att jag knappt hunnit med.
Det känns som evigheter sedan jag träffade honom, men det känns som att jag nyss kom hit.
Idag är det en vecka innan jag fyller 20, imorgon är det en vecka innan Kattis kommer hit och anna far ner till Cobh igen.
Jag gick och skulle prata med Tara och Andrew igår om det är okej att anna stannar tills på onsdag, även fast kattis kommer på onsdag. Och jag fastnade i världens samtal. Dom verkar oroliga om jag trivs/mår bra eller inte. Båda två tycker det är så svårt att läsa mig.
Dom är van med att deras aupairer ska vara så uppåt och pratiga och ja. Så dom märkte jätte lätt på dom om dom mådde dåligt, eftersom då blev dom tyst och sådär. Medans jag är rätt tyst hela tiden.
Tara var noga med att säga att om det är så jag är så är det inte alls något negativt, hon ville bara säga att jag får säga till om det är något fel. Eftersom jag kunde prata med dom och sådär.
Men dom båda tyckte det var rätt bra att jag var så pass lugn eftersom jag för med mig en lugn atmosfär vilket barnen påverkas av och blir lugnare.
Helt otroligt, dom hade ingenting negativt att säga om mig, alls. Det enda negativa var att dom har lite svårt att läsa mig.
Men grejen är den att för det första är jag såhär med nytt folk, om dom skulle varit svenska så skulle jag väl pratat på och hatt mig vid det här laget, men nu är det också den grejen att jag måste vänja mig med engelskan OCKSÅ. Sen det faktum att jag hade en skitdag igår så är dom nog bättre på att läsa mig än vad dom tror.
Jag trivs här, jag skulle inte bytt ut den här familjen för något, visstvisst det är hårt jobb. Två flickor OCH en massa jobb i huset, men ändå så skulle jag aldrig bytt ut dom.
Jag längtar efter anna nu, det känns så mycket lättare när jag vet att jag ska få träffa henne ihelgen. Haha jag fattar att folk tycker vi är som ett gammalt gift par.
over 'nd out
Det har varit en lång månad, men samtidigt har den gått så fort att jag knappt hunnit med.
Det känns som evigheter sedan jag träffade honom, men det känns som att jag nyss kom hit.
Idag är det en vecka innan jag fyller 20, imorgon är det en vecka innan Kattis kommer hit och anna far ner till Cobh igen.
Jag gick och skulle prata med Tara och Andrew igår om det är okej att anna stannar tills på onsdag, även fast kattis kommer på onsdag. Och jag fastnade i världens samtal. Dom verkar oroliga om jag trivs/mår bra eller inte. Båda två tycker det är så svårt att läsa mig.
Dom är van med att deras aupairer ska vara så uppåt och pratiga och ja. Så dom märkte jätte lätt på dom om dom mådde dåligt, eftersom då blev dom tyst och sådär. Medans jag är rätt tyst hela tiden.
Tara var noga med att säga att om det är så jag är så är det inte alls något negativt, hon ville bara säga att jag får säga till om det är något fel. Eftersom jag kunde prata med dom och sådär.
Men dom båda tyckte det var rätt bra att jag var så pass lugn eftersom jag för med mig en lugn atmosfär vilket barnen påverkas av och blir lugnare.
Helt otroligt, dom hade ingenting negativt att säga om mig, alls. Det enda negativa var att dom har lite svårt att läsa mig.
Men grejen är den att för det första är jag såhär med nytt folk, om dom skulle varit svenska så skulle jag väl pratat på och hatt mig vid det här laget, men nu är det också den grejen att jag måste vänja mig med engelskan OCKSÅ. Sen det faktum att jag hade en skitdag igår så är dom nog bättre på att läsa mig än vad dom tror.
Jag trivs här, jag skulle inte bytt ut den här familjen för något, visstvisst det är hårt jobb. Två flickor OCH en massa jobb i huset, men ändå så skulle jag aldrig bytt ut dom.
Jag längtar efter anna nu, det känns så mycket lättare när jag vet att jag ska få träffa henne ihelgen. Haha jag fattar att folk tycker vi är som ett gammalt gift par.
over 'nd out
Kommentarer
Postat av: Kattis
Jag tror att du har fått det precis så bra som man kan. Det är nyttigt för dig att komma bort och se något annat och förstå vilken upplevelse! Jag ser fram emot att komma och träffa din lilla familj och se om dom är så bra som det verkar! :D
Det kommer nog släppa, osäkerheten, och du får väl förklara för dem att språket gör sitt till att du är tyst och försiktig!
Pussar och kramar!
Trackback
