it's quite simple..

gudars, det är onsdag redan. Vilken idiot är det egentligen som har delat upp veckorna i sju dagar?
Det roliga är att ibland känns sju dagar som en evighet, och ibland känns det som ingenting alls.
Ungefär när man är och hälsar på någon, man ska vara där i en vecka, alltså sju dagar.. man får panik för man får känslan av att man inte kan göra något.
Men när man jobbar så känns sju dagar som hur länge som helst..

Jag älskar mina otroligt meningslösa tankar..

Nu är jag än en gång barnlös föresten, det känns väldigt udda.
Dualtach är på dagiset och tjejerna for precis på ett läkarbesök. Dock ska jag ner och hämta lillgrabben om fem minuter, men ändå.

Jag är sjukligt trött idag, och har huvudvärk. Jag ska lägga mig så fort jag har slutat ikväll.
Jag undrar om vi har morötter föresten? Jag tänkte göra fisk, potatis och kokade morötter + palsternacka. Och bönor självklart.
Jag är världens bästa kock... eller något. Jag orkar aldrig experimentera, förutom med spagetti bolognese. Det är roligt att experimentera med det. Eftersom det är en så groteskt tråkig maträtt i vanliga fall..
Föresten, jag vet inte om jag ens har berättat hur maten är här. DEN ÄR UNDERBAR.
Skit i dom som säger att maten suger här, det gör den verkligen inte.
Typ Irish stew, heeelt underbar. Det är.. nä fy, jag avgudar den maträtten. Jag lär tvinga ALLA hemma att tycka om den :P
och fish 'n chips, oh sweet mother, jag dog och hamnade i himmelriket en stund.

Men jag längtar efter mammas matlagning, jag längtar efter det där köttet hon gör i ugnen i någon sån där gryt-grej.. så det blir så mört så man nästan inte behöver tugga och potatis, och hennes brunsås, och ochoch... GELÉ! ooooh.. *dregglar* gud så gott...

nä nu måste jag sluta prata om mat.. jag blir ju hungrig..

over 'nd out