it's quite simple..

jag är inne på min nioende dag som sjukling. Ögonflussen är  borta, och min penicillin-kur är slut men jag är fortfarande halvt döv. Jag var utanför huset och gården för första gången igår. DET VAR SÅ SKÖNT!
Jag var så fascinerad(jag har aldrig lärt mig hur det stavas) över att se folk. :p

och jag har börjat sakna mina vänner nu, hur mycket som helst. Och jag vet att jag nästan aldrig kommer att träffa dom nu. Jag är en pessimist antar jag, men det brukar bli så. När man går ut så träffas man typ på stan och inget mer, kanske träffas en gång var tredje månad eller så. Annars inget.

På fredag åker jag till Dorotea, stannar där ett tag. Känns skönt att fara bort ett tag, och äntligen få träffa Fanny, och förstås min lilla ängel.
usch, hemskt vad man kan sakna en person. Och jag har knappt pratat med henne på senaste tiden för hon har varit så upptagen.

Jag träffade peter för första gången på en och en halv vecka igår också ^^ han ligger i min säng och sover (han sover mycket), medans jag sitter här och lyssnar på MJ och kan inte fatta att han är död! Konstigt.. han är en sån som har funnits hur länge som helst och så POFF så är han borta. Inte för att det märks (förutom i tidningen), han har ju typ inte gjort något på hur länge som helst. Men ändå, man har ju trots allt vuxit upp med honom, hans musik. konstigt...

145 dagar kvar tills new moon kommer ut på bio också! WOHO!! snart.snart.snart... ^^

Over 'nd out