it's quite simple..

Ibland  börjar jag tänka på alla som verkligen tar åt sig all ära, t.ex. "jag fick dig att vilja leva igen"...
jag förstår inte riktigt hur man kan göra det, okej...man kanske är en stor del att få en att vilja leva, det som nu var exemplet.
Men en person kan inte göra att man vill leva.. Det är bara personen i sig som kan göra något åt att den personen vill leva.
Det är samma sak med depressioner, en enda person kan inte få en att sluta må dåligt, de kan hjälpa och vara stor del av det, men inte fan göra allt arbete själv. Det är alldeles för mycket arbete för en enda person.
De som mår dåligt får inte heller lägga allt ansvar på en annan person, jag talar av erfarenhet, mina vänner. Det förstör bara relationen man har till den andra.
Det är okej att avlasta lite av sina problem eller tankar på en person, men absolut inte allt, inte alls för mycket.
Dessutom är det bara personen  sig som kan göra något åt det i slutändan, det är bara den personen som kan få sig själv att må bra, man måste bestämma sig för det första. Det går inte att lägga allt på andra.
Inte ens psykologer eller liknande kan göra något åt det, även om man gärna vill tro det (det ville jag iaf). Det enda dom egentligen gör är att sitta och nicka och fråga hur det får en att känna... Nej, egentligen inte. Men ibland känns det som så.

Så alltså, det jag försöker få fram är att....försök inte ta åt er äran att eran vän mår bättre/bra, det är inte helt och hållet tackvare er. Tillviss del, ja kanske, men aldrig helt och hållet. Så det så. Det enda man egentligen kan göra är att finnas där med en axel och försöka förstå...

Nu har jag surat klart...Men jag kan säga såhär, för att peppa lite... det finns många som har hjälpt mig väldigt väldigt mycket att få mig att må bättre, men det hjälpte inte alls förren jag bestämde mig att jag faktiskt ville må bra.

(Dagens låt: Damien Rice - what do you know about love)

Over 'nd out